Källor

Ryssland i dag antingen vi eller tyskarna Vladimir Burtsev 1918

The Russia complex the british labour party and the Soviet Union Bill Jones 1978

Newspapers and other periodicals Dagstidningar och tidskrifter:

Aftonbladet

Dagens Nyheter

Svenska Dagbladet

Socialdemokraten

Brand

Hufvudstadsbladet

Åbo underrättelser

Svenska Tribunen

Kommentarer:

Hjalmar Branting 1909: En del av händelserna omkring Tsarens besök i Stockholm juni 1909 har inte fått mycket uppmärksamhet i historieskrivningen. Branting var stark i sin retorik mot tsaren och självhärskardömet i ”de tusen galjarnas land”. Den liberala opinionen förhöll sig ganska tystlåten och i riksdagen var socialdemokraterna knapphändigt representerade. Ett undantag var liberalen Eliel Löfgren som i Dagens Nyheter skrev om den frånvarande juridiska processen när ”8 ryska anarkister” blev utvisade ett par veckor efter tsarens besök. Omständigheterna kring mordet på den höge marinofficeren i Kungsträdgården av självmordsskytten Wång togs upp av en journalist i Dagens Nyheter ett par år senare med uppmärksamheten riktad mot ochranas förmodade polisprovokatör. Brantings retorik i juli 1909 riktades som tidigare mot stadsfiskalen Lars Stendahl men inga andra namn inom den svenska polisen nämndes, inte heller den stadsfiskal som var ansvarig för den bristande polisutredningen och utvisningarna, Carl-Gustaf Lidberg. I antologin om politiska fångar på Långholmen (…faror för staten av svåraste slag) berättar Håkan Blomqvist om ”Socialdemokratens” ansvarige utgivare Carl Natanael Carleson som fick ett kännbart fängelsestraff efter en process om ett tryckfrihetsbrott, som leddes av Lidberg. Stadsfiskalen satt inne med information som han fått från Ochrana och inte kunde referera till officiellt. Branting kan ha befarat att han själv skulle ha hamnat inför domstolen om han gått för långt i sin kritik mot den detektiva polisen.

Vladimir Burtsev 1909: Burtsev var ofta svepande i sin kritik och sina anklagelser men hade svårt att belägga allt med noggranna undersökningar. Något som är omöjligt för en en-mans-rörelse mot en hel statlig polisorganisation med förgreningar i många länder. Om Vladimir Burtsev hade någon vidare information om Sverige eller Finland så kom det inte fram, och chansen att ta upp det i samband med Harting-Landesen-skandalen i Frankrike gick om intet.

Bloggtidningen ”Punschverandan” , med anarkistisk anstrykning, försökte vidn 100-årsjubileet gå till botten med fallet Wång och mordet i Kungsträdgården. Tyvärr är den beskrivning som nu finns på ”Punschverandan” behäftad med en mängd sakfel och tar inte upp de frågan om ochranas provokatör. Professor Dick Harrison beskrev Wångs mord som ett terrordåd i DN sommaren 2017. Det ändrar inte på det faktum att det var en utfattig yngling i psykisk obalans som höll i revolvern.

Hjalmar Branting 1917-18: Aleksander Kan (hemmabolsjevikerna) hittade många nya arkivuppgifter , många av dem från inte tidigare öppna ryska arkiv. De visade att Branting gav stöd till mensjevikerna och också en del socialrevolutionärerna under 1917-18 . Han tog hand om Akselrod som kom till Stockholm och om socialrevolutionärerna Nkolaj Roussanov and Vasilij Suchomlin som kom till Stockholm i maj -18. Under några månader fick de möjligheter att publicera en nyhetsbulletin på tyska och franska. Branting besökte också Frankrike och England och sitt stöd till Kerenskij. Branting var den som stod mest till höger i ledningen av partiet, även sedan det splittrats i början av 1917 och utbrytarna bildat det Vänstersocialdemokratiska partiet.

Frågan om de tyska pengarna till bolsjevikerna kommer upp i maj 1917 när tre ledande representanter för Vänstersocialdemokraterna angriper Branting för tvetydiga utsagor. Branting skyndar sig då att ta säga att det inte finns något samband mellan hans kritik och den kända ryska journalisten Burtsevs hets mot bolsjeviker.

Polemiken fortsatte att vara hård mellan de forna partikamraterna, men bolsjevikerna klarade sig ur sin politiska kris för att de var finansierade från Tyskland, och Brantings stöd till mensjeviker och socialrevolutionärer mest en humanitär insats och inget politiskt alternativ att räkna med.

Efter december 1918 tog det socialdemokratiska partiet ett beslut mot att stödja en intervention, samma linje som mensjevikerna i Petrograd hela tiden hade förespråkat. Vladimir Burtsev and Sergei Cyon nämns ytterligare en gång i förbifarten i Kan´s bok. De… gjorde sitt bästa för att exponera bolsjevikerna som den ryska revolutionens dödgrävare och ett hot mot mänskligheten… Zeth Höglund(vänstersocialdemokratiska partiet) skrev i Pravda i juli 1918 att… Stockholm hade blivit centralpunkten för den ”europeiska kampen mot bolsjevismen” och yrkade på nödvändigheten att oskadliggöra dem genom en skicklig kontrapropaganda.

Hemmabolsjevikerna: Zeth Höglund, Fredrik Ström, Carl Natanael Carleson, Carl Lindhagen, Karl Kilbom. Partisplittringen av socialdemokratin hade inte sin orsak i frågan om ryska revolutionen. Men det kom att bli en vattendelare, och Aleksandr Kan tar upp hur nära de samarbetade med de ryska bolsjevikerna, följde med på resor för att ordna handelsavtal och underlätta diplomatin. Flera av dem hade varit nära medarbetare till Branting. Alla skulle så småningom återvända till socialdemokratin eller lämna politiken när den hårda linjen från kommunistiska internationalen ställde krav på underordning.

Carl Nathanael Carleson: Branting samarbetade under många år med Carleson i ledningen för ”socialdemokraten”. Stadfiskal Lidberg ledde en rättegång 1908 där Carleson fick fängelsestraff i ett tryckfrihetsmål. Branting och Carleson var samtidigt något av rivaler i skötseln av tidningen och Carleson drog sig längre vänsterut, och i partisplittringen 1917 gick han till storms mot Brantings uppknytning till Ententen. Han var klart tyskvänlig, även om det var på sina egna villkor. I ett snårigt resonemang menar han att tyskarna ska komma till hjälp i en riktig fredssocialism. Det kan innebära en verklig fredsönskan när man släpper genom de rysk-schweiziska socialisterna.

Zeth Höglund: deltog i Zimmerwald 1915 som en av två svenska delegater och stödde Lenins linje. Hemma i Sverige fick han tre års straffarbete och fängelse för landsförräderi och släpptes inte ut förrän det nya vänsterpartiet var bildat och Lenin kommit förbi Stockholm och skickat sina hälsningar till fången på Långholmen. Zeth Höglund deltog energiskt för att stödja bolsjevikerna och öppna handeln med den nya regimen . Han återvände till socialdemokraterna efter 1924.

Fredrik Ström: var med i ledande ställningar i socialdemokraterna och ungdomsförbundet. I fredsfrågan var han med och utgav den antimilitaristiska ”Det befästa fattighuset”. Han deltog i Zimmerwaldrörelsen och hade kontakt med både bolsjeviker och mensjeviker, han hade kontakt med både Alexandra Kollontay och Angelica Balabanova. , och tog emot Lenin i Stockholm, i april 1917. Några år efter oktoerrevoutionen hade han en nyckelposition som förmedlare av ryskt stöd till vänstersocialistiska och kommunistiska partier i Europa och USA. Han återvände samtidigt som Höglund till det socialdemokratiska partiet 1924.

Carl Lindhagen: Han tog ett djärvt beslut 1909 när tsaren var på väg till Stockholm, att staden inte skulle hissa några flaggor under besöket.