När CJL Almqvist skrev ”Kapellet” 1838 var det under en produktiv period i författarskapet. Berättelsen var fiktiv men låg nära verkligheten med detaljerade geografiska beskrivningar. Visserligen existerade aldrig ett kapell med den nytänkande unge prästen hos fiskarbefolkningen i Södra Möre. Men den pietistiska och så småningom radikalpietistiska rörelsen och kampen inom den statliga kyrkan som skulle leda till de frikyrkliga utbrytningarna var högst påtaglig i de socknar Almqvists berättelse rör sig inom, både i Söderåkra och i Torsås.
Söderåkra kyrka
Anekdoter och referenser till dokument kring denna 100-åriga utveckling kan man hitta i Bo Alvemos trilogi om ”Södra Möre” utgiven mellan 1984 till 1993. Det började på 1760-talet med att väckelsepredikanten Anders Elfving verkade i Torsås grannsocken Vissefjärda. Hästfororna i skogsbygden vände sig västerut i stället för Torsås när det var kyrkohögtid i vilken man måste närvara. Men man kunde också skylla på att man besökt Vissefjärda kyrka fast man stannat hemma. Kyrkoherden Johan Wellin i Torsås krävde att de som sökte sig till andra kyrkor skulle kunna förete bevis för att undgå rättsliga efterspel.
Hästfororna ändrade riktning när Jakob Lundeborg verkade som nådepräst i Torsås från 1770, då så stora skaror kom till hans predikningar att han anmäldes till domkapitlet för villfarande samtal med sina anhängare. Han misstänktes låna ut pietistisk litteratur som ”Moses och lambsens visor”.
Mose och lambsens visor, populära psalmverser hos skogsbefolkningen, men ett hot mot den påbjudna gudstjänstordningen.
Väckelsepredikanter skulle även komma vid tiden för Almqvists berättelse om Kapellet. 1844 öppnades en skola i Binnaretorp av en skollärare som verkade i Peter Sellergrens anda. Sellergren hade genomgått en kris och övervunnit sina svåra alkoholproblem. Hans rörelse förblev inomkyrklig och den blev Sydöstra Sveriges motsvarighet till Schartauismen och Laestadianismen. Upplysningsteologi och Herrnhutism låg inte för Sellergrens anhängare.
Flera följde och den främste väckelsepredikanten , Carl Johan Kjellberg , verkade under tio år från 1854 i Torsås. Det blev så framgångsrikt att det märktes i kommunen. Elden släcktes under brännvinspannorna, flera krogar stängdes och många blev andligen nya människor.
En del av de törstigas behov släcktes när Ådala bryggeri startades i Torsås på 1860-talet.
Det kom en motreaktion till väckelserörelsen. Från 1863 till 1890 verkade Johan Sabelström som kyrkoherde i Torsås och samtidigt var Per Lundgren kyrkoherde i Söderåkra. De båda sporrade varandra i sin renläriga kamp mot väckelserörelsen. Det var stormiga år. Många i den enkla bondemiljön blev fientligt inställda mot Sabelström, och urladdningen kom 1870 när han anmäldes till domkapitlet. Han dömdes till avstängning för fylleri och olämpligt språk och förskingring, men friades av Högsta domstolen och domkapitlet återinsatte Sabelström – hellre fria än fälla. Värre gick det för Per Lundgren i Söderåkra som blev avsatt av regeringen från sin tjänst som kyrkoherde 1867 på grund av dryckenskap.
Ofta var det skollärarna som var aktiva i väckelserörelsen. Genom mildrandet av konventikelplakatet 1858 och sedan avskaffandet 1868 kunde inte den Svenska kyrkan längre hejda frikyrkorna och alternativa bibeltolkningar från att vinna insteg. Små frikyrkokapell växte upp som svampar ur jorden i många små byar i Södra Möre av olika slag, Missionsrörelse, Baptister, Betel, Sion… Där en del av de nu tomma träskjulen står kvar än i dag.
Den organiserade nykterhetsrörelsen är en senare historia, enligt Bo Alvemos efterforskningar. Den kom inte till Torsås eller Söderåkra förrän sent 1800-tal eller 1900-talet.
Den akademiska Almqvistforskningen, i alla fall den som rankas högst, sysslar inte med ”Kapellets” eventuella motsvarigheter i den kyrkliga miljöns konkreta verklighet. Jakob Stabergs doktorsavhandling om ”Att skapa en ny man, CJL Almqvist och mannasamfund 1816-1824” misslyckas med att reda ut begreppen omkring pietismen, herrnhutismen och nyläseriet i början av 1800-talet, enligt recensioner. Andra Almqvistforskare tar mer upp Swedenborgismen och andra kopplingar i den romantiska idévärlden som angick ett fåtal och som knappast hade förankring i landsbygden. Kanske är det också ett tecken på den svenska fattigdomens obetydelse ?
Ådala bryggeri introducerade porter
Det var inte bara väckelserörelserna och nykterhetslogerna som motarbetade fylleriet. Bryggerier och sprittillverkare förbättrade kvalitén och det statliga systembolaget bidrog till bättre vanor. Här en kuriös men också lärorik historia hur det kunde gå till i ett mindre samhälle som Torsås:
Bryggeriet i Ilingetorp vid Torsås utfart mot Gullabo startades 1861 av Nils Petter Håkansson. Det blev ekonomiskt lukrativt genom att hembränning för husbehov var förbjudet sedan 1855. Det var Torsås första industri och snart byttes namnet till det mera gångbara Ådala bryggeri. Det gick bra att sälja öl och bryggeriet såldes vidare till Elof Johansson 1889. Det var inte så noga med smaken men styrkan på ölet knusslade man inte med. Det var ett enmansjobb men vid produktionstopparna hade Elof Johansson ett par medhjälpare.
Till bryggeriet kom även samhällets societet för representation och middagar. Sommartid skockades bönderna i landsvägsdikena runt bryggeriet. Det hände inte så sällan att en redlös bonde fick baxas upp i sin vagn och hästarna fick trava hem utan att någon höll i tömmarna. Bryggare Johansson ordnade med en förbindelse mellan kyrkbacken och ölbacken. En två kilometer lång trottoar byggdes så det skulle bli lätt att ta sig torrskodd till bryggeriet när vägbanan var fylld av hästspillning och gödselvatten.
På 1920-talet övertogs bryggerirörelsen av Erik Miedl som utvidgade rörelsen med porter och läskedrycker. Nu blev smaken viktigare än styrkan och dryckerna såldes över ett större geografiskt område. Som mest fanns det ett tiotal lastbilar med nederlag på 7 platser och personalstyrkan var 40 man. En ny specialitet var en porter som man var ensamma om att framställa i Sverige, förutom Carnegiebryggeriet i Göteborg. Rättigheterna såldes 1944 samtidigt som bryggerier i Kalmar och Karlskrona köpte in och lade ner Ådala efter att Erik Miedl avlidit ett par år tidigare.
Men i den nuvarande kommunen Torsås fanns det fler bryggare med stora framgångar och vidsträckt distribution. Upp till tre bryggare höll till i Bergkvara och Gökalund och det tappades svagdricka och lättöl och läskedrycker fram till 1986.
Gökakrogen och svagdrickat
Vid en viktig vägkorsning startades Gökakrogen och här stannade hästforor som var på väg till Bergkvara hamn med stockar. Bebyggelse växte upp runtomkring som fick namnet Gökalund. Namnet ska ha beslutats 1893 men kan komma från en längre tradition med anknytning till krogen, man gick och gökade i lunden. Gökalund låg en bit från kustorten Bergkvara, och fick egen järnvägsstation från de första åren på 1900-talet på banan mellan Torsås och Bergkvara. Ortsbeteckningen har numera tonats ner och nämns inte i Torsås turistbroschyrer. Glansåren från början av 1900-talet när krogen fanns och man kunde räkna till 27 verandavillor följdes av en explosiv trafikutveckling med tung och tät trafik på riksfyran/ Riks15/ E66 / och numera E22 som gör miljön svår att uthärda för bostadsändamål.
Krogen kan ha bidragit till framväxten av två bryggerier, Bergkvara vattenfabrik och Gökalunds bryggeri – som startades 1885 av Erland Jonsson, övertas 1925 av Albert Persson, får en ny byggnad 1932. Det övertas av Alvar Hellström 1945 som expanderar verksamheten och byter namn till Bryggeriet Garpen som fick en riktigt stor försäljning långt utanför Torsås och Bergkvara. 1967 hade man 12 utkörare och 7 nederlag i Blekinge och Kalmar län. På 70-talet går det sämre med nya ägare och Garpens bryggeri läggs ner 1986.
Det är inga kvalitetsprodukter som tillverkas men läskedrycksetiketterna är fantasifulla. Svagdricka säljs i dryckesback och i plastdunk som ”helgbrygd”. I Bergkvara verkar det däremot bara ha gjorts läskedrycker.
Det moderna svenska systembolaget bildades 1955 när motboken avskaffades men det var svårt att kunna handla något för den som bodde i mindre orter och på landsbygden. Man var beroende av att kunna beställa genom ombud, vilket kunde ta flera dagar. Vid 1952 års kommunreform inkorporerades Gullabo Municipalsamhället Torsås upplöstes med utgången av 1957 och vid kommunreformen 1971 inkorporerades Söderåkra landskommun.
Redan tidigt på 60-talet hade intresset väckts för ett systembolag på orten. Weste Westesson hade motionerat om det i fullmäktige men förlorat i en omröstning 1974. Det var viktigt att kunna erbjuda denna naturliga service som skulle ha som bieffekt för den övriga handeln. Det tyckte så småningom även kommunstyrelsens ordförande Olle Andersson. En motion i riksdagen 1975 förde fram att alla små kommuner borde kunna ha ett systembolag
Några år senare får Torsås äntligen ett eget statligt systembolag bredvid ICA när centrum byggs om och nu höjs kvalitén på de starka produkterna. De nykterhetspolitiska restriktionerna ersätts av andra dryckesvanor och nu blir det aktuellt även med självbetjäning och ett rikare sortiment. Handeln i Torsås centrum ökar, men backar något när Karlskrona öppnar ytterligare en butik 1998. Torsås systembolag har 2023 hela 183 ölprodukter i lagret varav många är lokala.
Numera finns inget riktigt bryggeri inom Torsås kommun, men Dalskärs krog och camping kan ibland servera två egna ölsorter, en pale ale och en lager. I kommunens omedelbara närhet finns Halltorp, som också annonserar om ett eget öl knutet till restaurangverksamhet. Men annars finns det en skog av mikrobryggerier och nanobryggerier även på mindre orter i närområdet som Nättraby, Vassmolösa Jämjö osv.
En annan fråga är hur långt bak i historien bryggartraditionen finns i Torsås. I organisationen med båtsmän fanns några som hette Bryggare tillhörande Glosebo i Gullabo på 1800-talet. Varför hade de detta efternamn ? Hade marinen användning av båtsmän med dessa kunskaper ?
Globala Eremitaget 