● Voroshilov i Ukraina och Finland folkmördare och nationalhjälte

Kliment Voroshilov var Josef Stalins mest trogne vapendragare från partikongressen i Stockholm 1906 ända till Stalins död 1953. Han deltog aktivt i utrensningarna inom militären 1937 , skrev under minst 185 dödsdomar mot ledande militärer och bidrog på så sätt att Sovjetunionen var kraftigt försvagat vid anfallet från Nazityskland under andra världskriget. Utrensningarna möjliggjorde Molotov-Ribbentrop-pakten med Tyskland för att starta andra världskriget. Själv var Voroshilov närmast en katastrof som militär ledare.

Stockholm 1906 RSDAP:s hemliga kongress

1906 har det ryska socialdemokratiska partiet RSDAP en hemlig kongress i Stockholm. Det blir inte känt förrän i efterhand att de ryska delegaterna lyckats ta sig in i Sverige. Klyftan är redan stor mellan de båda fraktionerna ”mensjevikerna” och ”bolsjevikerna”. Den är också stor mellan exilmedlemmar som umgås i internationella revolutionära kretsar i Schweiz eller andra mindre repressiva länder i Västeuropa och de som kommer inifrån det ryska imperiet.

De två bolsjevikerna Stalin och Voroshilov delade rum på ett enkelt hotell i Stockholm, hotell Bristol på Klara Östra Kyrkogata. Voroshilov berättar: En annan kongressdelegat, med namnet Ivanovich, kom snart att logera i samma rum. Han var en undersätsig, kort man, i min ålder, med ett mörkhyat ansikte, med knappt märkbara fläckar, spår av vad som måste ha varit smittkoppor i barndomen. Han hade förvånansvärt strålande ögon, var ett energiknippe, glad och full av liv. Vi blev vänner, och snart fick jag reda på att min nya vän är georgisk och hans namn är Joseph Vissarionovich Dzhurgashvili; Han representerade Lenin på kongressen. (översättning från ryska Knut Lindelöf)

Som bolsjevikledare långt ute i det ryska imperiets provinser hade de ett arbetssätt som mer liknade en banditledare med bankrån och terrorattentat som medel, något som de båda fraktionerna i RSDAP (Ryska Socialdemokratiska Partiet) tog avstånd från officiellt i motsats till Socialistrevolutionärerna. Koba (Stalin) utförde spektakulära attentat i Kaukasus, Voroshilov hade sin verksamhet i Donbass i Ukraina där han blev känd för sitt sätt att leda rörelsen i Luhansk på liknande sätt.

Revolution och inbördeskrig 1917 – 1920

Efter att ha varit arresterad och placerad i Archangelsk finner vi Voroshilov under inbördeskriget då man bland annat tillintetgjorde försöket att göra Ukraina till en självständig stat mellan 1918 och 1921. Maktförhållandena växlade snabbt med olika allianser med omkringliggande makter som Österrike, Polen, Vita Ryssland och bolsjevikernas Ryssland men till slut tog Sovjetunionen över och Ukrainska SSR bildades.

Dagens Nyheter låter den tyske politiske flyktingen Herbert Timm i en helgbilaga 1935 berätta Voroshilovs biografi och hans ställning i den sovjetiska maktapparaten 1935. Samtiden visste inte mycket om vad som utspelade sig under Stalins brutala omstöpning, och Herbert Timm kan därför förefalla initierad.

Vorosjilov återvände 1917 först till sin hemstad Lug(h)ansk, där han arbetar politiskt igen och går in i röda armén. Han blir snart arresterad men fritagen av arbetarna och hamnar så småningom längre österut och kommer Stalin till hjälp i slaget om Tsaritsyn. Stalin satte ”borgarspecialisterna” i arrest på en pråm på Volga. Tillsammans med flera förband bolsjeviksoldater från Donetsk – med hjälp av Vorosjilov och Ordzjonikidze – gav Stalin tillåtelse till arresteringar och prygling i stor skala, följt av massavrättningar. Ligister från Röda Armén rånade stadens köpmän och bönder på spannmål och Tjekan fabricerade kriminella bevis. Det var en brutal form av krigskommunism. Tsaritsyns befolkning fick betala ett oerhört högt pris, och även röda armén fick dåligt rykte. Men det var nu den livslånga vänskapen mellan Stalin och Vorosjilov formades. Trotskij protesterade mot Stalins framfart i Tsaritsyn och Lenin förflyttade honom. Senare, 1925, skulle staden döpas om till Stalingrad.

Herbert Timm menar att Voroshilov ställde sig i spetsen för en frikår mer än en armé. Men han var inte mycket till militär utan fortfarande den lille metallarbetaren. Plötsligt hade han vapen och en hel armé som från Kreml hade fått de mest vittomfattande av alla lagar, okontrollerbara fullmakter. Men han kunde inte kommendera och leda en armé. Utbröt det panik bland trupperna då dök alltid kommendanten Vorosjilov personligen upp bland sitt manskap och skrek: – Vem anstiftar panik? Vem vill fly ? Jag skjuter honom på stället.

Holodomor och ukrainska nationalismen

I augusti 1932 får Stalin ett brev från Vorosjilov, som åkte tåg genom Ukraina. Över hela Stavropolregionen såg jag fält som inte var odlade. Vi hade räknat med bra skörd men fick det inte…Sanningen är att hela Ukraina ser ännu mindre odlat ut än Nordkaukasus från mitt tågfönster…Beklagar att jag måste ge sådana besked under din semester, men jag kan inte tiga. Och Vorosjilov är inte det enda vittnet till upptakten för Holodomor från tågfönster under den stora svälten. Det fanns de som protesterade men tystades ner, kretsen kring Stalin behärskade partiapparaten. Det var inte första gången Ukraina och andra delar av Sovjetunionen drabbades av svält. En tidigare katastrofal svält hade uppstått kring 1921 i samband med inbördeskriget. Men då berodde det delvis på en svår torka, och man tog emot internationell hjälp med livsmedel. Beräkningar utifrån samtida dokument och folkräkningen 1937 gjordes på 1980-talet och man kom fram till en siffra på cirka 4,5 miljoner som dött i Ukraina av en befolkning på 34 miljoner. Stalin hade startat den stora kollektiviseringskampanjen och mött motstånd bönderna och från den ukrainska nationalismen.

Under 1932-1933 beslagtogs livsmedel i Ukraina och befolkningen försökte fly från hungern

Holodomor, hungerfolkmordet var en helt avsiktlig metod av Stalin för att kväsa ett uppror. Partiets polisstyrkor samlade upp förde

bort alla livsmedel och anklagade ”kulakerna” för att ha provocerat fram situationen med hjälp av utländska intressen. Efter 1932/ 1933 års svältkampanj mörkläggs hela förloppet och den lokala ledningen för kommunistpartiet i Ukraina rensas ut och avrättas. Nikita Chrusjtjov, kom att bli partiansvarig i Ukraina och i sin självbiografi sade han att det inte fanns några ledamöter kvar i ansvarig position och man var tvungna att börja om från början. Mellan januari 1934 och maj 1938 arresterades en tredjedel av det ukrainska kommunistiska partiet, 167 000 människor. Nazisternas ockupation ödelade republiken och dess institutioner och när Sovjetunionen återtog Ukraina efter andra världskriget fortsatte mörkläggningen om vad som hänt ända till 1980-talet.

Utrensningar och neutralisering av Litvinov

Kliment Voroshilov kom från Donbass-området och när de stora utrensningarna når sin värsta utbredning åren 1936 , 1937 och 1938 finner vi att han helt och hållet följer Stalins linje och tar på sig att vid de så kallade rättegångarna mot militärer 1937 avrätta de mest erfarna generalerna och andra officerarna.

Stalin och hans närmaste politiska krets ville också bli av med utrikeskommissarien Maksim Litvinov som var inställd på ett internationellt samarbete med England och Frankrike. Litvinovs ställning försvagades gradvis fram till 1939 när Molotov ersatte honom för att genomföra en samarbetspakt med Nazityskland som bland annat innebar export av olja och livsmedel från Ukraina. Den nytillträdde utrikesministern von Ribbentrop i Tyskland hoppades på så sätt undgå ett tvåfrontskrig.

När Nazityskland drog igång Barbarossa – invasionen av Sovjetunionen i juni 1941 var landets försvarsmöjligheter kraftigt försvagade och man lät sig överraskas av anfallet.

Voroshilov var från 20-talet ansvarig för att bygga upp viktig militärindustri öster om Ural var visserligen för en mekanisering av armén, men av fem marskalker var det bara han och ryttargeneralen Budjonny som överlevde 30-talets utrensningar. Voroshilov var själv skicklig till häst när han red in på Röda Torget i Moskva, men historierna om hans insatser att förstöra den ryska arméns uppbyggnad och hans egna tillkortakommanden som militär ledare under vinterkriget mot Finland och försvaret av Leningrad gjorde honom ändå till en katastrof på posten som försvarskommissarie.

Historikerna har diskuterat om rättegångarna om militärernas förräderi och spioneri byggde på inplanterade bevis från den tyska säkerhetstjänsten, eller om det var Stalins egna konstruktioner av grundlösa anklagelser. Det mesta tyder på att det var det senare som var fallet, och att det var Voroshilov som framförde dem och undertecknade många av dödsdomarna.

Voroshilov avsattes den 7 januari 1940 som ansvarig för att föra vinterkriget mot Finland efter stora förluster under de inledande veckorna. Sovjetunionen förlorade 320 000 soldater mot Finland 70 000. Finland såg möjligheterna att bedriva gerillakrig bakom fiendens linjer medan många av de ryska soldaterna frös ihjäl i brist på utrustning.

Vid ett möte i Stalins datja höll han Voroshilov ansvarig för att det gått så dåligt i kriget. Han var en av de få som kunde säga emot Stalin utan att bli skjuten med ett nackskott, och sade att det berodde på att så många kompetenta militärer hade rensats ut. Han blev i alla fall avskedad och placerad på en mindre känslig administrativ post i maj 1940.

När Tyskland invaderade Sovjetunionen var Voroshilov ansvarig för den nordvästra fronten under juli och augusti 1941. Voroshilov visade mod vid fronten när han viftade med sin pistol under det hårda tyska bombardemanget, men han hade ingen strategi för att stoppa Tysklands framryckning. Hans taktik hade sådana brister att han ersattes 8 september med general Zhukov, som skulle bli andra världskrigets hjälte och vända nederlaget till seger.

Voroshilovs brist på förutseende kunde få tragiska konsekvenser som när tyskarna närmade sig för att inta Leningrad eller genomföra en blockad. Man hade fått rådet att dela upp stadens olika förråd. Nu fanns förråden i södra delen av staden i trämagasin som låg tätt intill varandra. Där fanns nästan hela Leningrads livmedelsförråd. Den 8 september bombarderades magasinen med brandbomber. Tusentals ton med mjöl och spannmål brann upp. Smör och socker smälte och rann ner i källarna. Varken Voroshilov eller hans medhjälpare Zhdanov hade lyssnat på råden.

Moskva 1937 Voroshilov 1:a maj -37

Hade Rudolf Holstis förhandlingar med Maxim Litvinov i februari 1937 några förutsättningar att kunna leda fram till ett fördrag som säkrade Finlands säkerhet och gränser, eller var det bara ett spel för galleriet ? Litvinov var en erfaren diplomat med lång utrikeserfarenhet, men hans position var redan allvarligt försvagad även om han fick behålla posten som utrikeskommissarie ända fram till våren 1939. (Läs vidare om detta ”Den tyska kampanjen mot utrikesminister Rudolf Holsti”)

Det fanns ett militärt samarbete mellan Sovjetunionen och Tyskland som går ända tillbaka till början av 1920-talet. Stalin och hans fraktion inom kommunistpartiet såg ett strategiskt intresse i olika militära och ekonomiska uppgörelser med nazisterna trots de ideologiska skillnaderna. Joachim von Ribbentrop tillträdde som utrikesminister 1938 och han såg till att Molotov-Ribbentrop-pakten kom till så att han kunde undvika att Tyskland hamnade i ett tvåfrontskrig samtidigt som han fick stöd genom att Sovjetunionen exporterade livsmedel, antagligen från Ukraina, och olja.

När Tyskland bröt pakten och anföll Sovjetunionen genom operation Barbarossa blev Voroshilovgrad i östra Ukraina, Donbassområdet, ockuperat mellan 14 juli 1942 och 14 februari 1943. Snart tvingades befolkningen inse att Tyskland inte kom som någon befriare utan hade en ännu mer omfattande utrotningsplan med sig mot Ukraina.

Efter Stalins död och efter Nikita Chrusjtjovs påbörjade en avstalinisering 1956 började Voroshilovs stjärna att dala. Voroshilovgrad ändrade namn till Luhansk eftersom städer inte skulle uppkallas efter levande personer, och han miste sina uppdrag i Högsta Sovjet och i partiets centralkommitté.

Men han skulle komma till heders igen när Chrusjtjov störtats från makten och Leonid Brezjnev såg till att tövädret upphörde och att en stalinistisk historieskrivning fick fortsätta att råda. Voroshilov återinträdde i Centralkommittén under sina sista tre levnadsår och efter hans död återfick Luhansk namnat Voroshilovgrad 1970 för att återigen bli degraderad 1990 när Sovjetunionen upphörde som stat.

Voroshilov, Chrusjtjov och Finlands president Uhro Kekkonen

Voroshilov hamnade aldrig helt i kylan och återinvaldes 1961 i centralkommittén och fick in hjältegrav vid Kremlmuren, som regelbundet förses med färska blommor. Det var under rättegångarna i Nürnberg efter andra världskriget som begreppet folkmord myntades och togs upp i anklagelserna mot de tyska nazistledarna. Sovjetunionen tillhörde segermakterna och de ledare som begått liknande brott som folkmord och hade anstiftat kriget genom Molotov-Ribbentrop-fördraget kom aldrig att sitta i de anklagades bås eller dömas till några straff.

Kliment Voroshilov blev utsedd till folkkommissarie för krigsmakten i Sovjetunionen 1925 då han efterträdde Mikhail Frunze, som avled på operationsbordet av en för stor dos av bedövningsmedlet kloroform. I de flesta biografiska anteckningarna om Voroshilov framhålls det att han hade klen intelligens. Han deltog i ledande försvarsställning fram till 7:e maj 1940 då han efterträddes av marskalk Timoshenko. Som medlem i kommunistpartiets politbyrå och nära vän till generalissimo Josef Stalin tillhör han de centralt ansvariga under hela den sovjetiska eran.Trots att Kliment Voroshilov som försvarskommissarie var ansvarig för att landets militära försvar katastrofalt försvagades genom avrättningarna de mest kompetenta officerarna blev han inte stämplad som landsförrädare utan är fortfarande en folkhjälte med en hedersgrav i Kremlmuren.

Som viktig stad i kolgruvedistriktet åtnjöt Voroshilovgrad ekonomiska fördelar

Voroshilovgrad 2022

För att hålla mardrömmen vid liv återfår Luhansk och Donetsk sina tidigare namn Voroshilovgrad och Stalino i gangsterrepublikerna (utbrytarrepubliker från Ukraina) liksom Volgograd återfår sitt namn Stalingrad tre gånger om året. Nämligen 9:e maj, 22 juni och respektive datum får återtagande från den nazistiska ockupationen. Andrey Marochko, ansvarig för folkmilisen i LPR liksom Leonid Pasechnik, statsöverhuvud i folkrepubliken LPR deklarerade den 7:e maj 2022 att Luhansk skulle heta Voroshilovgrad den 9:e maj och Denis Pushilin DPR, deklarerade på samma sätt att Donetsk skulle byta namn till Stalino samma datum.

Voroshilov versus Wahren

Släktens stamfar Axel Wilhelm Wahren utvandrade till storfurstendömet Finland i det ryska imperiet mitten av 1800-talet för att starta flera stora industrier inom textil, papper mm. Han och alla hans barn blev adlade av den ryske tsaren i april 1883. Släkten var ingift med många familjer i den finlandssvenska eliten. När Ryssland på 1890-talet inledde en period med en omfattande förryskning av hela samhällslivet i Finland protesterade många och en del anslöt sig till en aktivistisk opposition och en frigörelse av Finland från imperiet.

Axel Wahren, sonson till stamfadern Axel Wilhelm, på Urdiala gård i Tavastland blev utvisad till Sverige 1903 för sin aktiva opposition. Han fortsatte sitt arbete för Finland i första hand från Stockholm delvis i samarbete med de ryska partier som ville störta tsardömet, även revolutionärer i SR (Socialistrevolutionärerna) och RSDAP (Socialdemokrater). Efter den misslyckade ryska revolutionen 1905 var Stockholm en viktig samlingspunkt där Axel Wahren och Kliment Voroshilov bör ha befunnit sig vid samma tidpunkt 1906 – dock utan att ha något personligt samröre.

Axel Wahrens brorson Carl Gustaf Wahren skulle få desto mer anledning att befatta sig med Voroshilov som efter revolutionen fick höga poster i parti och statsledning och blev en av Stalins främsta vapendragare.

Carl Gustaf Wahren var en av Finlands militärattachéer i Moskva under de stora utrensningarna 1936, 1937 och 1938. Han bistod den finske utrikesministern Rudolf Holsti i februari 1937 när man försökte få till stånd en hållbara icke-angreppspakt mellan Finland och Sovjetunionen. Rudolf Holsti var frankofil och förespråkade ett samarbete med Storbritannien och Frankrike vilket stämde väl överens med den ryske utrikeskommissarien och veterandiplomaten Maksim Litvinovs inriktning. Han hade lång erfarenhet av politiskt och diplomatiskt arbete i London.

Lång erfarenhet av diplomatiskt arbete i London hade också Joachim von Ribbentrop, som skulle komma att bli Tysklands utrikesminister 1939. Han lockades av Stalins, Molotovs och Voroshilovs inviter till en pakt som blev inledningen till Andra Världskriget.

Militärattachéns rapporter till Helsingfors om vad som utspelade sig i Moskva vet vi inte så mycket om. Wahren ska ha lämnat den posten strax efter Holstis besök, eller senast 1939 och när Sovjetunionen anfaller Finland under vinterkriget är han kommendör för en sissibataljon vid karelska gränsen.

Voroshilovs kunskaper och omdömen om stridsteknik var inte den bästa och det kunde man utnyttja på Finlands sida vid krigets inledning. Under ”the phoney war” hösten 1939 utkämpade Finland på egen hand utan bundsförvanter ett försvarskrig mot den numerärt överlägsna sovjetiska armén.

Wahren hade i likhet med många av de ledande militärerna en jägarutbildning vilket underlättade att anpassa försvar till små truppenheter ”sissibataljoner” som utförde gerillakrig bakom fiendens linjer och förstörde truppförsörjningen.

Generalstaben hade en plan för fem jägarbataljoner med gerillakrigföring när vinterkriget bröt ut. Utbildning och utrustning var långt ifrån färdig och det dröjde till januari 1940 innan gerillabataljonerna 3 och 4 i Lappeenranta under Wahrens kommando kunde sättas in.

Källor: Simon Sebag Montefiore Stalin, den röde tsaren och hans hov, Den unge Stalin Anne Appelbaum Röd hungersnöd, Stalins krig mot Ukraina Karl Schlögel Terror och dröm : Moskva år 1937 Marko Palokangas Exploding wilderness guerilla-type activities in the Finnish art of war Dagens Nyheter (se vidare andra artiklar på denna webb-sida)

%d bloggare gillar detta: