Napoleonkrigen i Mecklenburg och Pommern och den svenska reträtten

En orolig tid i början av 1800-talet

Fredriks Frans I av Mecklenburg-Schwerin, regerade 1785 – 1837

I norra Tyskland har de skandinaviska makterna Danmark och Sverige i början av 1800-talet ett stort inflytande samtidigt som Preussen alltmer växer i makt. Mecklenburg navigerar mellan Napoleons allierade i Rhenförbundet och furstar som motarbetar Napoleons makt. Furstendömena i Tysk-Romerska riket är löst sammanknutna i ett förbund och växlar lojaliteter. Preussen är sedan början av 1700-talet ett kungarike med Berlin som huvudstad som utmanar Habsburgsväldet i Wien om den tyska hegemonin. Åren mellan 1800 och 1815 präglas av Napoleons krig och strävanden att dominera hela Europa, ibland genom att sluta allianser med svagare stater, ibland genom att tillsätta sina egna lydregenter.

Livet kunde te sig osäkert för medborgarna, och till synes tillfälligheter och personliga svagheter hos enväldiga härskare spelade in. Mellan 1792 och 1815 utkämpades inte mindre än sju storskaliga så kallade koalitionskrig i Europa, där Napoleon betvingade den ena efter den andra av den gamla världens stormakter. Några aktörer var speciellt involverade i Pommerns och den svenska besittningens öde.

Mecklenburg Vorpommern och Junkrarna

Längre än i övriga Tyskland fortlevde i Mecklenburg det gamla feodalväsendet, Junkrarnas välde. Jorden tillhörde ett storhertligt fideikommiss – i Mecklenburg-Schwerin över 42% och i Mecklenburg-Strelitz 56% – fram till första världskriget. Hela återstoden av marken tillhörde ridderskapet, enskilda stiftelser eller städerna. Något självägande bondestånd fanns inte så länge Tyskland var ett kejsardöme. Bönderna var helt livegna till 1820, men deras ställning förbättrades inte mycket efter det då de i stället blev arrendatorer under kronan eller under adeln. Med en del gränsjusteringar lyckas Mecklenburg överleva Napoleonkrigen som självständigt hertigdöme, men flera gånger drog härar genom landet.

Den västra delen av Pommern (Vorpommern) hade tillhört Sverige efter Westfaliska freden 1648. Övriga delen, Hinterpommern, kvarstod under Brandenburg och gränsen drogs längs floden Oder. Under 1700-talet avträdde Sverige stora delar av Vorpommern i etapper till den framväxande världsmakten Preussen. De sista resterna av svenska Pommern avträddes 1814 till Danmark som i sin tur överlämnade det till Preussen 1815. Tysk historieskrivning menar att den svenska delen av Pommern var den som var mest kontrollerad av adeln, med livegna bönder som utgjorde två tredjedelar av befolkningen.

I Preussen utmanades adelns makt av den militära staten som hade behov av värnpliktiga till armén. Under pommerska kriget 1805-07 var Pommern hotat av fransmännen och 1807 omringades Stralsund; fransmännen fördrevs ur Pommern, men återkom och började den 6 augusti 1807 belägra Stralsund och den 20:e samma månad öppnade staden sina portar, sedan svenska trupperna natten innan gått över till Rügen. Fransmännen raserade en del av försvarsverken. Den 31 maj 1809 utbröt strider med Schills preussiska friskara, men upproret slogs ned. 1810 återfick Sverige Stralsund genom freden i Paris. Sverige avträdde Stralsund jämte det övriga Pommern 1814 till Danmark, som 1815 överlät det till Preussen.

Gustav IV Adolf och ingifta tyska furstehus

Gustav IV Adolf var mellan 1796 och 1809 kung och åtminstone nominellt envåldshärskare i Sverige tills han avsattes genom en statskupp. Gustav IV Adolf kom att besöka Stralsund och några andra platser i Pommern, som Greifswald, flera gånger. Han gick på friarstråt 1797 och skulle välja en prinsessa från ett tyskt furstehus. Han hade redan ratat Louise av Mecklenburg (hon var för ful) och Alexandra från det ryska hovet (problem med ortodox religion och annat) och fick nu träffa Fredrika, dotter till arvprinsen i Baden. Bröllopet stod i Stralsund, men då var bara Fredrika där och Gustav IV Adolf företräddes av ett ombud.

Gustav IV Adolf som nygift med Fredrika av Baden och som överste Gustavsson avsatt från tronen.

I juli 1803 inleder den svenske kungen med sin familj en mycket lång resa som ska föra honom genom Pommern till många platser i Tyskland och bodde hos Fredrikas farfar i Karlsuhe. Han blev en svuren fiende till uppkomlingen Napoleon och gav sitt stöd till den tidigare kungafamiljen av Bourbon, generös med att låta fransmän i exil slå sig ner i Sverige eller i den pommerska besittningen. Fredrikas släkt i Baden tröttnar på att den svenske kungen utnyttjade gästfriheten, han ger sig i juli 1804 ut på resor till bland annat Bayern där han manar till motstånd mot Napoleon. I september 1804 fortsätter han resan till Stralsund och stannar till december.

Han förberedde ett krig mot Napoleons Frankrike, vilket flera av hans rådgivare inte tyckte var någon bra idé. Ett visst stöd från Storbritannien och Ryssland för att stärka Stralsunds försvar utlovades. I december avseglade kungen med flera fartyg med destination Ystad, men en storm tvingade dem tillbaka under dramatiska omständigheter där kungen och drottningen räddades av en fiskare. Kungen reste till sina kusiner i Danmark och inte förrän den 7 februari 1805 var han tillbaka i Stockholm.

Tredje koalitionen

Under sommaren 1805 bildades en tredje koalition mellan Österrike, Storbritannien och Ryssland och man ville gärna ha med Sverige och Pommern som bas för krigsoperationer. Preussen blev motståndare till koalitionen. För att komma närmare krigsoperationerna förflyttade sig kungen till Skåne i maj samma år. Ett fördrag ingicks med tredje koalitionen. Storbritannien fick stationera 8.000 man i Stralsund och Sverige skulle delta med 12.000. Den 31 oktober angavs en krigsförklaring mot Frankrike och Gustav IV Adolf tog sig till Stralsund för att blir överbefälhavare, trots att han var oerfaren i krigsfrågor. Så småningom slog han läger i Greifswald där han stannade mellan april och september 1806.

Lite senkommet gjorde man nu förändringar i Pommern för att knyta det närmare till Sverige. Kungen återvände till Skåne och var på ett uselt humör för att inte ha varit med om några riktiga stridshandlingar. De skulle komma månaden efter när Napoleon besegrade den preussiska krigsmakten. I januari 1807 angrep Napoleons arméer Pommern och trupperna i Stralsund blev omringade. Det fanns farhågor för en stor attack och kungen kom till Stralsund i maj.

Situationen försämrades så ett inte längre var möjligt att försvara Stralsund och i augusti överfördes de svenska trupperna till ön Rügen.

Under 1808 fick den svenske kungen annat att tänka på. Både Ryssland och Danmark förklarade krig mot Sverige. Danmark fick hjälp av Frankrike under ledning av marskalk Jean-Baptiste Bernadotte. Det blev dock inga omfattande stridshandlingar. Det var kriget mot Ryssland som skulle leda till nationell katastrof och att den östra rikshalvan Finland förlorades. Gustav IV Adolf avsattes 1809, isolerades på Gripsholms slott och familjen blev tvingad att lämna landet. Julen 1809 var de på havet på väg mot Travemünde, då de tvingades av en storm byta kurs till Rügen och till Stralsund där man firade nyår.

Staden kontrollerades av Frankrike, men den tidigare svenska kungafamiljen blev väl mottagen och hyllad av befolkningen. Men när Gustav Adolf ville stanna i Stralsund hotade de eskorterande officerarna att överlämna exkungen till Frankrike. Resan fortsatte till exdrottning Fredrikas familj i Baden och det var sista gången Gustav Adolf var i Pommern.

Resten av Gustav Adolfs – eller överste Gustavssons – levnad skulle präglas av psykisk ohälsa och att han helt tappade förtroendet från alla hov i Europa som han besökte. Även om han länge försökte få sonen Gustav att erkännas som tronarvinge började de styrande kuppmännen 1809 att leta efter någon kandidat som kunde bilda en ny dynasti.

Jean-Baptiste Bernadotte och den franska revolutionens omgestaltningar

Det var under förföljandet av den preussiska armén som Bernadotte första gången stiftade bekantskap med svenskar. Som kung Karljohan fick han ge ett extra fint namn till en av de läckraste matsvamparna – stensoppen.

Jean-Baptiste Bernadotte hade hunnit bli marskalk i Frankrike innan han skulle tillfrågas om att ta över tronen i Sverige. Första gången vi ser honom verka i de nordliga tyska provinserna är i september 1806, då franska trupper jagar delar av Preussens armé under ledning av bland annat Blücher. Jakten gick genom Mecklenburg, där Gebhard Leberecht von Blücher övernattade i staden Waren. Ett slag utkämpades i Nossentin 1: a november. De preussiska trupperna drevs vidare västerut och man tog sig in i Lübeck, där gatustrider utkämpades under flera timmar. Napoleons armé stormade Lübeck. 1050 man svenska trupper under ledning av överste Gustav Mörner tillfångatogs. Blücher kapitulerade för att låta sig interneras under värdiga former i Hamburg tillsammans med sin preussiska armé.

Det är nu under fångenskapen i Lübeck överste Gustav Mörner blir så imponerad av den humana behandling han får som krigsfånge att han senare 1810 ska föreslå och få igenom att marskalken och fångvaktaren Jean-Baptiste blir kung i Sverige som grundare av en ny dynasti.

Den 19 november 1806 lämnar Bernadotte Lübeck för ett nytt fälttåg. Den preussiske kungen Fredrik Wilhelm III hade inte accepterat Napoleons fredsvillkor och förhandlade om hjälp från den ryske tsaren. Napoleons arméer gick till framgångsrik vinteroffensiv och fredsuppgörelsen i Tilsit innebar landavträdelser för Preussen. Både Ryssland och Preussen bytte nu sida och stödde Napoleons kontinentalspärr mot Storbritannien. Napoleon och tsar Alexander hade upprepade sammanträffanden under fredsförhandlingarna, första gången på en flotte i Njemenflodenden 21 juni. Om Sverige som enda land vägrade att gå med i alliansen mot Storbritannien var det uppenbarligen uppgjort att Ryssland skulle gå in med krigshandlingar för att överta Finland. Den svenska nationens existens var i fara.

Jean-Baptiste blev guvernör i juli 1807 med ansvar för Nordarmén och Hansastäderna Hamburg, Bremen och Lübeck. I den egenskapen fick han ta emot den svenske fältmarskalken Klingspor i Dresden i mars 1809. Efter statskuppen mot Gustav Adolf ville man nu ha vapenvila med Ryssland, Danmark och Frankrike, och Jean-Baptiste gav nu order om att alla fientligheter mot Sverige skulle upphöra, och svenska skepp släppas in i hamnarna. Formellt hamnade Sverige då i krig mot Storbritannien, men det ledde inte till några militära konfrontationer. Men läget i Pommern och Stralsund fortsatte vara osäkert.

Under Det militära fälttåget 1809 som främst berörde södra Tyskland, Österrike, Bayern och Sachsen blev det en alltmer irriterad stämning mellan Bernadotte och Napoleon Bonaparte, men ingen öppen brytning. Den 28 maj 1810 föll den danske prinsen Carl August av Schleswig-Holstein och tillika kronprins i Sverige av hästen och dog av ett slaganfall. Den åldrige Karl XIII, bror till Gustav III, hade inga andra arvingar och det var i det läget som Gustav Mörner fick uppdraget att tillfråga en förvånad Jean-Baptiste Bernadotte, som med tillstånd av Napoleon blev vald till ny svensk kronprins på riksdagen i Örebro 1810. Till en början lydde Jean-Baptiste order från Napoleon, men så kom det en stor skräll i januari 1812. Utan förvarning invaderade en fransk division svenska Pommern och erövrade Rügen, beslagtog svenska skepp och drev den svenska garnisonen på flykten. Den 27 juni fick Bernadotte reda på att Napoleon marscherat in i Ryssland med en armé på 600 000 man, och nu skyndade sig den svenske kronprinsen att underteckna ett fredsfördrag med både Ryssland och Storbritannien. De diplomatiska kontakterna mellan Frankrike och Sverige bröts.

Året därpå i mars 1813 landsteg Karl Johan i Svenska Pommern. Napoleon hade förlorat sin armé i det katastrofala fälttåget mot Ryssland men han hade samlat ihop en ny och ett avgörande slag kom i Leipzig oktober 1813. Nu hade Napoleons motståndare alla lyckats samla sig i en allians där Rysslands tsar Alexander, Preussens kung Fredrik Wilhelm III, Österrikes kejsar Frans och Sveriges kronprins Karl Johan ingick. Napoleons armé i Leipzig anfölls från flera olika håll. Blücher deltog i stridigheter vid Möckern som ligger intill Wahren 16 oktober, nordväst om Leipzigs stadscentrum. Härledaren Yorks sägs ska ha stannat i Wahren över natten till den 17 oktober. Bernadotte anlände sent till slaget från nordost och ville inte utmärka sig i strid för mycket eftersom han fortfarande hoppades på att kunna efterträda Napoleon i Frankrike.

Sverige fick tillbaka Pommern 1814, men Jean-Baptiste – som nu var kung Karl XIV Johan – förhandlade sig till att Danmark lämnade över Norge till Sverige och som kompensation fick svenska Pommern. Norgeaffären skedde med Rysslands goda minne på villkor att Sverige accepterade att man förlorat Finland. I slutförhandlingarna i Wien 1815 ville Danmark hellre ha en annan del i norra Tyskland och därmed tog Preussen hand om och införlivade hela Pommern. Mecklenburg förblev hertigdöme och arrenderade den svenska enklaven Wismar under hundra år. Det var den sista svenska besittningen på tysk mark, som avvecklades slutgiltigt 1903.

Den svenska Vasaätten fick en marginell fortsättning när Gustav V valde Victoria av Baden som sin gemål – hon var barnbarn till Fredrika och blev den drottning i Sverige som mest liknar Shakespeares Lady MacBeth.

Gebhard Leberecht von Blücher och Preussens expansion

Blücher fick hjältestatus efter att ha besegrat Napoleon i Waterloo. Men han fick också ge namn till det krigsfartyg som sänktes i Oslofjorden 1940.

Blücher, född 1742 i västra Mecklenburg, började sin militära karriär i den svenska armén vid 16 års ålder. Han skulle delta som husar i sjuårskriget mot bland annat Fredrik den Store i Preussen. Men han blev snabbt tillfångatagen och förhörd av den preussiske översten Belling. Han gjorde så gott intryck att han blev värvad och deltog i en mängd fälttåg. När vi träffar på honom i oktober 1806 har han varit civil ett antal år, återinträtt i armén och jagas nu av Napoleons trupper. Under den fjärde koalitionen 1806 gick det katastrofalt dåligt för Preussen. Resterna av armén, under ledning av von Blücher jagades i ett fälttåg genom Mecklenburg, där Blücher övernattade i staden Waren och deltog i flera slag och skärmytslingar med de förföljande franska trupperna. Liksom 1500 svenskar nådde Gebhard Leberecht med c:a 9000 man Lübeck där det blev gatustrider. Efter flera erbjudanden valde han att godta kapitulation till Bernadotte, och han blev utväxlad efter bara något år i fångenskap. Efter en kortare vistelse vid kungahovet i Berlin fick han kommandot över en preussisk hjälpkår för den svenske kungen Gustav IV Adolf, och sändes till svenska Pommern.

Under de följande åren blev han generalguvernör i Pommern och Neumark (1807) och general för kavalleriet (1809). Men trots sin höga ålder hade han ännu inte nått höjden i sin karriär och berömmelse. Den fick han först som en av de segrande härledarna i slaget vid Waterloo när Napoleon slutgiltigt besegrades.

Fredrik VI höll fast vid Napoleon

Fredrik VI föddes 1768, blev kung av Danmark 1808-39 och Norge 1808-14. Redan år 1784 blev Fredrik regent som kronprins genom en statskupp mot den regering som verkade under den sinnesjuke fadern kung Kristian VII. Han var beroende av rådgivare som A.P. Bernstorff . En rad ”upplysta” reformer genomfördes. Efter Bernstorffs död 1797 gick det sämre när Fredrik hade makten i egna händer. Styrelsesättet blev alltmera despotiskt. Världsutvecklingentvingade Fredrik att koncentrera sig på den alltmer problemfyllda utrikespolitiken. Den brittiska flottans bombardemang av Köpenhamn 1807 ledde till krig med Storbritannien och förbund med Frankrike, vilket i sin tur resulterade i förlusten av Norge 1814. I efterhand har han kritiserats för sitt fasthållande av alliansen med Napoleon, som ledde till Danmark-Norges upplösning och som kunde ha lett till att hela nationen gick under.

Fredrik VI satsade fel genom att fortsätta stödja Napoleons blockad mot Storbritannien vilket ledde till att brittiska fartyg bombarderade flottan och hamnkvarteren i Köpenhamn. Stralsundische Zeitung har en dramatisk skildring några dagar senare.

Sachsen Lauenberg var ett hertigdöme som gränsade till Schleswig-Holstein, och det var antagligen därför Danmark 1815 hellre införlivade det området och bytte det mot svenska Pommern med Stralsund.

Push-faktorer för emigration från Mecklenburg och Pommern

Preussaren Ferdinand von Schill ledde en frikår som tillsammans med bland annat 500 svenska soldater den 31 maj 1809 gjorde uppror mot Napoleons styre i Stralsund. Efter avrättningen förevisades Shills huvud på Leydens bibliotek i Nederländerna. Även flera svenskar avrättades.

Mecklenburg och Pommern, även den svenska delen, tillhörde de fattigare områdena i Tyskland i början av 1800-talet. Till det kom krigshandlingarna under Napoleon-krigen, som gjorde levnadsförhållandena osäkra, och förvirringen var stor om vem som skulle styra över området. De jordägande hertigarna och adeln behöll makten även om bönderna upphörde att vara livegna, i Mecklenburg så sent som 1820. Gustav IV Adolf drev igenom några reformer och avskaffade livegenskap 1806, men då var Pommern redan på väg bort från svensk överhöghet.

De tyska emigranterna – massemigrationen började 1816 direkt efter Napoleonkrigen – var den största enskilda invandrargruppen i USA, nästan sju miljoner – vilket resulterat i 40 till 60 miljoner som uppger att de främst är tyska ättlingar. Den tidiga industrialiseringen och befolkningstillväxten i Tyskland, jämfört med Sverige, påskyndade emigrationen. Och så hade man ju de stora oceangående passagerarfartygen på nära håll i Hamburg och Bremen.

Mecklenburgs judar och emigranter till Sverige, push-faktorer

Den lilla grupp judar eller enskilda familjer som emigrerade till Sverige från Mecklenburg och Stralsund till Sverige började komma redan på 1780 och 1790-talet. Det fanns små judiska församlingar i de flesta mindre städerna men näringsvillkoren var kringskurna för judar som fick betala en speciell skyddsavgift. Det gjordes försök att investera i exempelvis textilindustri, men junkrarna i Pommerns lantdag sade nej till nya regler för näringsverksamhet. Push-faktorerna var alltså redan många att lämna Mecklenburg och Pommern för att flytta till exempelvis Sverige.

Med franska revolutionen och Napoleons erövringar i Europa bröts många gamla samhällsförhållanden upp och en emancipationsprocess påbörjades, gammalt skråväsende fick ge vika under industrialiseringen. Under åren med Napoleons krig skapades det ett begrepp om medborgarskap för alla, men det gällde inte för hela Tyskland förrän 1870. Preussen gav medborgarskap till alla judar 1812 men det fanns kvar diskriminerande regler för ex. statliga tjänster. Löften som hade getts blev aldrig uppfyllda eller drogs tillbaka. I stället för kyrkans förföljelser kom det nu fram fanatiska antisemiter av andra skäl än religiösa. En av de första var Karl Wilhelm Grattenauer från Stargard nära Szczecin (Stettin) i Hinter-Pommern i nuvarande Polen. Han var en av de första som introducerade rasbegreppet.

I Preussen och Bayern, där judar inte hade fullständiga medborgerliga rättigheter, började emigrationen till USA omkring 1830. Württemberg följde efter på 1840-talet, och efter den misslyckade tyska revolutionen 1848/49 lämnade utbildade judar även andra tyska stater där de diskriminerande lagarna gjorde det omöjligt att uppnå ansvarspositioner.

1798 gav Grattenauer ut en antisemitisk skrift, en av de första som som var motståndare till emancipationen på andra grunder än religiösa.

Pull-faktorer immigration till Sverige från Pommern

Sverige var ett fattigt land som var beroende av invandring för att bygga upp näringsgrenar som gruvor och järnframställning, textilvaror och andra produkter som påbörjade industrialiseringen. Redan under stormaktstidens 1600-tal hade Louis de Geer från Vallonien etablerat sig med tillverkning av kanoner i Finspång och gevär i Norrköping. Man kan se ett uppsving för Gryts yllefabrik vid Motala ström på 1700-talet. Det behövdes uniformer till det Pommerska kriget 1757 – 1763.

Vattenkraften från Motala ström gjorde det möjligt att börja introducera mekaniska spolar och vävstolar mot slutet av 17000-talet, men i någon större skala kom inte utvecklingen i gång förrän 1820-talet och därefter.

De svenska kungarna var intresserade av ull-produktionen redan från Gustav Vasas tid, då man importerade djur från England och Tyskland till fåravel. Intresset för fåravel minskade på 1600-talet då man hade tillgång till en provins i Pommern där det fanns merino-får från vilka man fick en lång finfibrig råvara. Merino var en ras som morerna fört in i Europa från Östasien via Marocko och som hade ull av överlägsen kvalitet. 1726 grundade Jonas Alströmer fåravel på kungsgården Höjentorp med spanska merinofår. Men många av bönderna ville hellre behålla de gamla fårraserna som passade för köttproduktion.

Fårskötsel för ullproduktion blev åter viktigt i Sverige i början av 1800-talet. Från mitten av 1800-talet kunde man importera merinoullen från länder som Australien och Argentina. Tullarna på dessa varor togs bort i början av 1860-talet, något som i tiden sammanfaller med den stora krisen för den del av textilindustrin som hade bomull som råvara. Under några år under det amerikanska inbördeskriget stod fabrikerna stilla. Norrköping hade en mer blandad sammansättning av ylle och bomullsindustri och klarade sig bättre under krisen än Borås och sjuhäradsbygden och andra fabriker som var beroende av bomull.

Så på samma sätt som den svenska staten hade intresse av Louis de Geer och vallonerna och deras kunskaper, och därför kunde tumma en del på den Lutherska kyrkans monopol och tillåta Kalvinistiska gudstjänster, kunde man nu öppna några svenska städer (fyra stycken) från 1782 för judisk bosättning. Att det blev textilindustrin som familjen Wahren etablerade sig inom till en början var ingen tillfällighet.

Hirsch Wahren etablerar sig som Wahren och startar kramhandel

Wolf och Jacob Hirsch Wahren är bröder och de startar en affärsrörelse med kramhandel i Stockholm 1807. Kramhandel betyder handel med diverse enklare varor. Det går inte så bra, vilket delvis kan bero på att läget var riktigt illa i hela landet ekonomiskt och socialt. Det blev konkurser innan man kunde sätta igång en fabrik i Norrköping som nu snabbt växte om Stockholm som textilstad.

Det är inte klarlagt exakt när släktens stamfar lade sig till med det dubbla efternamnet Hirsch Wahren, men inga uppgifter finns om att det skulle ha använts i Tyskland. Däremot var Hirsch ett vanligt förekommande namn, vilket framkommer i den omfattande källforskning som gjorts omkring judarnas historia i Mecklenburg och Vorpommern. Det fanns någon med namnet Hirsch i de flesta judiska församlingarna.

Dubbla efternamnet användes den första tiden i Stockholm 1807 av släktens stamfar Jakob. Det är troligast att han lade till namnet ”Wahren” för att inte förväxlas med en annan släkt Hirsch som kommit till Sverige redan 1792 och startat ett kattun-tryckeri i Stockholm. ”Wahren” var en geografisk plats, en stad i Mecklenburg som senare fick den officiella stavningen Waren. Efter 1820 finner man att släktens efternamn nu blivit bara ”Wahren” och att det inte längre fanns några skäl att bli förväxlade.

Namnet Wahren i Tyskland

Det finns ett mindre antal människor med efternamnet Wahren i Tyskland. Etymologiskt kan namnet härledas till namn på slaviska bosättningar som fanns innan germanernas och kristendomens expansion österut under tidig medeltid. Här finns både staden Waren i Mecklenburg och Wahren i Sachsen, nära Leipzig, där det både finns tidiga skriftlig och arkeologisk dokumentering. Om en adlig släkt ”von Wahren” i Sachsen finns en utförlig genealogi– en släkt som dog ut på 1700-talet – av Siegfried Haustein och en mer generell genealogi av adliga släkter av Susanne Baudisch. Siegfried Haustein hittade 150 med detta efternamn i samlade tyska telefonkataloger, många fanns i området Weisenfelss och Halle i Sachsen.

Han antog därför att det borgerliga namnet ”Wahren” kan ha uppkommit genom lantarbetare eller arrendatorer på von Wahrens flera borgar eller gods.

Annars är det betydligt svårare för släktforskare att följa Wahren i diasporan från Tyskland då stavningen ofta anpassas till det nya landet. Generella namnundersökningar som den på namespedia är inte särskilt pålitliga. Den svenska släkten Wahren är spridd till bland annat Finland och Argentina.

Svensk arbetskraft till Mecklenburg och Pommern

Den svenska emigrationsvågen kom under den senare delen av 1800-talet och den gick oftast till USA och Canada. Men de som inte hade råd med resan kunde istället ta arbete i Danmark och norra Tyskland. De flesta kom från Blekinge och Halland, samt Kronobergs och Kristianstads län. Svenskarna var den första stora etniskt sammanhållna invandrargruppen i Tyskland.

I södra Sverige var det inte ovanligt att arbetsvandrare begav sig till Danmark eller till norra Tyskland för att hitta försörjning, de kan ha varit mellan 40 tusen och 100 tusen. Siffrorna är osäkra. Den första stora svenska utvandringsvågen ägde rum 1867–69 och huvudorsaken var missväxten och den svåra efterföljande nöden.

Handel, uppfinnare och tekniköverföring

Från rabbinen Leopold Donaths historiekrönika om judar i Mecklenburg 1874 kan man läsa om innovatören Marcus Isaak som tillsammans med Hirsch i Teterow (några mil norr om Waren) bidrog till förbättringar i fårskötsel och handeln med ull. Kunskapen togs med till Sverige och snart gick textilproduktionen i Norrköping om den i Stockholm.

I Mecklenburg fanns både sefarder, judar med ursprung från pyreneiska halvön, och ashkenazi från Östeuropa. Klasskillnader kunde vara mycket stora. Trots näringsförbud och begränsningar i utbildning fanns det flera med goda tekniska kunskaper och innovationsförmåga. Textilvaror var något av det första som industrialiserades och fick en masstillverkning. Det tycks som om den lilla judiska befolkning som fanns i Mecklenburg från början av 1700-talet hade vidsträckta handelsförbindelser och förmåga att starta nya företag om inte staten lade hinder i vägen.

Det framgår både av Leopold Donaths krönika från 1874 och undersökningar om judiskt liv i Mecklenburg och Pommern som gjorts under senare år.

Källor och vidare läsning

-Pommern ett gränsfall i tid och rum Thomas Lundén 2016 Slavica Lundensia

-Die Geschichte der Juden in Mecklenburg… Leopold Donath 1874 Leipzig (finns digitalt)

-Jean-Baptiste Bernadotte Margareta Beckman 2003 Prisma

-En kunglig tragedi – en biografi om Gustav IV Adolf Mats Wickman 2009 Fischer&co

-Textilindustrins uppgång och fall Norrkopingprojekt´s blog

-Lokaler Adel in Nordwestsachsen Susanne Baudisch

-Wahren eine historische und städtebaulische studie Pro-Leipzig 1999

-Diverse broschyrer om Wahren, Leipzig

-Diverse broschyrer på nätet om judar i Mecklenburg, Pommern och i Stralsund

-Nya Dagligt Allehanda, Norrköpings tidningar, Stralsundische Zeitung, diverse wikipedia-artiklar, speciellt biografiska uppgifter om Gustav IV Adolf, Fredrik VI, Blücher, Bernadotte, Napoleon Bonaparte, Preussen, Mecklenburg