Holsti var liksom Litvinov diplomatisk veteran sedan första världskriget. Nu i slutet på 30-talet hade han uppdraget som utrikesminister under två olika regeringar, men han tvingades avgå i december 1938. Det fanns starka krafter i Finland inom politiken och bland militärerna som ansåg att man borde söka ett ökat stöd från Tyskland. Det passade inte Holsti, som var västvänlig och trodde på ett skandinaviskt samarbete där ett stöd från Sverige skulle vara en viktig garanti.
Den tyske ambassadören i Helsingfors Wipert von Blücher agerade för att få Holsti utbytt. Han dömde ut Holsti som medelmåttig, anspråkslös och kanske intrigant. I april 1938 kom det också påtryckningar från Sovjetunionen. Det var andresekreteraren på den ryska ambassaden, Boris Jartsev – förmodligen knuten till säkerhetstjänsten NKVD – som kom med förtäckt hot om ryska trupper och användning av finskt territorium. Holsti tog upp frågan med Litvinov som dock inte visste någonting, han hade inte längre kontroll över utrikespolitiken.
Den händelse som till sist tvingade Holsti att avgå som utrikesminister hade att göra med ett middagstal med diplomater i Genéve där Holsti i berusat tillstånd uttryckte sig förklenande om Hitler.
Sovjetunionen och internationella pressen
Den samtida informationen vad som tilldrog sig i Sovjetunionen och hur besluten togs i maktens cirklar var ytterst knapphändig. Kremlologin levde på rykten och tog ofta till sig uppdiktade historier. Dagens Nyheter gjorde i en ledarkommentar om ”rysk diplomati ” i samband med att Litvinov ”överraskande” byttes ut mot Molotov i början av maj 1939 ett försök till analys – och att man kunde hamna i helt olika och motstridiga förklaringar. ”En tredje grupp av konnässörer tror sig (däremot) veta att Molotov inte alls är antitysk utan att han tvärtom är antiengelsk”. Givet vad vi efteråt vet om hur Molotov-Ribbentrop-pakten kom till och utvecklades är väl den analysen inte längre förbehållen konnässörerna.
Men här ska vi nöja oss med att se det hela från en samtida mycket berömd amerikansk världsreporter Hubert Knickerbocker. Han hade varit stationerad både i Berlin och Moskva under 20-talet och gjorde långa artikelserier som även publicerades i Dagens Nyheter och citerades i den finlandssvenska pressen. Han var en av de få som gjorde reportagebesök och skrev böcker om Sovjetunionen i början av 30-talet när den första femårsplanen skulle genomföras.
Hubert Knickerbocker, världsreporter som var den förste flygpassageraren över Atlanten och som följde den allt mörkare utvecklingen i världen under 1930-talet. Röd texasgrabb syftar på hårfärgen.
Den första femårsplanen i Sovjetunionen hade varit igång i tre år när Hubert Knickerbocker gjorde sin reportageresa . Han berättar att den förverkligas under hårda villkor med ackord för arbetarna och med hjälp av flera amerikanska storföretag, något av statskapitalismens eldprov. Från 1931 i Tyskland kan han berätta att det är nazistpartiet som är mest intresserade av det system med statsmonopol över utrikeshandeln som tillämpas i Sovjetunionen. Mussolini i Italien är också villig att öka handeln med Stalins land.
Därefter är det mest Sovjetunionen som vill ha ett närmande med Tyskland, men som håller sig avvaktande under de första naziståren. Tecknen blir sen fler och fler på en omsvängning mellan 1935 och 1937. Under 1938 kom rykten om att Hitler och Stalin var på väg att bilda ett förbund, i samband med den tjeckoslovakiska krisen. Knickerbocker hänvisade till källor i Berlin att den tyske ambassadören greve von der Schulenberg var på väg att inleda förhandlingar med självhärskaren Stalin.
Den processen fullbordas med att Joachim von Ribbentrop blir utrikesminister och att Molotov-Ribbentrop upprättar den pakt som leder fram till andra världskrigets utbrott.
Knickerbocker lyckas med bedriften att intervjua Stalins mor på en resa till Georgien, reser runt som krigsreporter i Spanien och i Kina och följer sedan den amerikanska armén under andra världskriget. Till hans bedrifter ska också höra att han exakt förutsåg resultatet av kriget i Europa, när Tyskland invaderat Sovjetunionen, men innan USA inträtt i kriget.
Han gör ett kort besök i Finland 1931, och där är hans reflektion att Finland är rädda för Sovjetunionens femårsplan. Man rustar sig mot ett anfall med aeroplan från Leningrad över Finska viken och ett gaskrig mot Helsingfors. Vare sig femårsplanen lyckas eller ej är det en fara för Finland.
Historisk forskning om politbyrån i Sovjet
Den historiska forskningen om vad som utspelade sig under Moskvarättegångarna 1936-37-38 underlättades av att man under 1990-talet fick tillgång till arkiven för korrespondensen mellan de ledande kommissarierna, men arkiven med säkerhetspolisens kommunikation är inte tillgänglig.
Det diskuteras hur stor Josef Stalins allmakt var, i vilken utsträckning det också var ett kollektivt ansvar mellan de politbyråmedlemmar och kommissarier som tillhörde Stalins fraktion. Vad betydde det exempelvis för de diplomatiska kontakterna med Finland och andra länder ?
Rudolf Holstis besök i Moskva
Hade Rudolf Holstis förhandlingar med Maxim Litvinov i februari 1937 några förutsättningar att kunna leda fram till ett fördrag som säkrade Finlands säkerhet och gränser, eller var det bara ett spel för galleriet ? Litvinov var en erfaren diplomat med lång utrikeserfarenhet, men hans position var redan allvarligt försvagad även om han fick behålla posten som utrikeskommissarie ända fram till våren 1939.
Mötet varade tre dagar och Holsti fick träffa Litvinov och biträdande utrikesminister Krestinski vid ett par kortare möten. Den andra dagen var Litvinov frånvarande på grund av sjukdom, influensa av något slag. Den inträffade lämpligt, man kan naturligtvis givet omständigheterna sätta ett frågetecken om det var en politisk snuva eller ett förgiftningsfall. De som i stället mötte upp för att träffa Holsti och legationens tjänstemän och skåla med dem på en lite längre sittning representerade ett förebud om hårdare tider för Finland. Ordförande i centralkommitténs råd Molotov bjöd på lunch i Kremlpalatset, kommissarierna Vorosjilov, Mikojan och Kaganovitj medverkade liksom en lång rad ansvariga i ämbetsverken och försvarsmakten. På kvällen vidtog en soaré på hotell Metropol för inbjudna gäster inklusive hela den diplomatiska kåren.
Holsti fick åka underjordisk järnväg i Moskva och besöka palatsen i Kreml, men han åkte hem utan några mer konkreta uppgörelser. Han var ändå nöjd med sin resa. Han hade ju ändå fått träffa den Sovjetiska utrikesledningen personligen.
Kort efter Holstis besök i Moskva skedde ”militärrättegången” i maj 1937 där 8 högre befäl arresterades, dömdes som skyldiga och avrättades med nackskott. Bland dem den berömde härledaren Michail Tuchatjevskij. När skulle det bli Litvinovs tur?
I Jakobstads tidning menar man att ”Stalins blodiga räfst inte är slut därmed. Å andra sidan vore inte heller massornas förtroende för ”den röde tsaren” orubbat. Det skulle bland arbetarna ha spritts löpsedlar där det heter att Stalin arbetar för Hitler, att arméns bästa officerare mördas medan halvidioter intar deras platser. Hur länge Stalin står ut med självstympningen är dagens stora fråga.”
Terror och dröm
Året 1937 i Moskva har beskrivits ingående i den tyske historikern Karl Schlögels bok ”Terror och dröm Moskva år 1937” (2008). Det finns ingen hänvisning till finska politikers besök eller något annat som har med Finland eller Sverige att göra så man får läsa mellan raderna i den kronologiska berättelsen.
Den 23 januari börjar den andra skådeprocessen mot framför allt ledande funktionärer i folkkommissariatet. Alla misslyckanden i den forcerade industrialiseringen skylls på sabotage och avsiktliga olyckor. Pravda sprider under hela veckan en lynchstämning ”Skjut de trotskistiska banditerna, Vidräkningens tid är kommen, utrota hundarna med en kula från det sovjetiska folket”. Den 30 januari samlades en massiv hatdemonstration med 200.000 deltagare på Röda Torget.
Kommunistiska partiets Centralkommitté samlades i Moskva för ett viktigt plenum mellan 23 februari och 5 mars 1937. Det var bara drygt en vecka efter Rudolf Holstis besök hade avslutats. Det finns ingen ögonvittnesberättelse till vad som utspelade sig och protokollen publicerades inte förrän 60 år senare. Men resultatet var nya uteslutningar och att en ny arresteringsvåg drogs igång. De viktigaste uteslutningarna från centralkommittén var Bucharin och Rykov, som senare skulle dras i domstol och avrättas.
Senare i juni 1937 kom ”Militärrättegångarna” där 8 höga ledare arresterades och avrättades och utrensningar fortsatte på lägre nivåer så att det militära försvaret av Sovjetunionen drabbades av en stor åderlåtning och kaos inom organisationen.
Det har i efterhand diskuterats om ”Militärrättegångarnas” anklagelser byggde på förfalskningar tillverkade av tyska spioner för att underminera Sovjetunionens kapacitet, men när arkiven öppnades kom man fram till att det var Stalin själv som gjort medvetna förfalskningar.
Om det finns några rationella skäl till den terror som drabbade det egna landets försvarsmöjligheter skulle det vara att den ledande fraktionen med Stalin och hans närmaste krets var tyskvänlig eller egentligen nazistvänlig och under flera år eftersträvade en uppgörelse – det som 1939 skulle bli Molotov-Ribbentrop-pakten. Rötterna står att finna i Rapallo-fördraget från 1922 som gällde ända till 1934. De två stora stater vars valutor hade kollapsat, Tyskland och Sovjetunionen, ställdes utanför världsekonomin, och Tyskland hade dessutom förbud för all militär upprustning. Rapallo-fördraget reglerade freden mellan de båda staterna och möjliggjorde också ett hemligt militärt samarbete i strid med Versailles-fördraget.
Hubert Knickerbocker hade målsättningen att utbilda sig till psykiatriker innan han slog sig på journalistiken, en bakgrund som kan ha varit till fördel för att bevaka 30-talets Europa. Historikern Karl Schlögel visste tidigt att Moskva under de stora rättegångarna var ett ämne han skulle vara tvungen att skriva om. Rörelsefriheten för diplomatiska representanter från Finland under samma tid var sannolikt ytterligt begränsad, men de riskerade inte livet från sin egen uppdragsgivare.
Källor: Dagspress i Sverige framför allt Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, finlandssvensk press framför allt Hufvudstadsbladet, Finska adelshusets biografier.
Karl Schlögel ”terror och dröm” Kjell Westö ”Hägring 38”,
Globala Eremitaget 