Redan 1944 fick docenten Edvard Thermaenius uppdraget att skriva boken eller böckerna om svensk utrikespolitik under andra världskriget. Det kom mycket riktigt vitböcker ett par år efter kriget, och i samarbete med Norge tog man fram dokument som berörde transittrafiken från Narvik genom Sverige och andra frågor som rörde svenska eftergifter till Nazi-Tyskland.
Thermaenius anförde själv att man borde publicera så fort som möjligt och inte undanhålla den svenska allmänheten några viktiga uppgifter. Ändå tyckte utrikesministern Christian Günther i sin recension att resultatet blev ganska tråkigt och inte alls speglade hela den dramatiska verklighet man levde med dagligen? Om transittrafiken skulle bli ett trätoämne för historikerna under de kommande årtiondena var det ännu värre med Thermaenius vitböcker som behandlade kontakterna med Finland.
Med femtio års hemligstämpling var det minst en hel generation som gick miste om klargöranden om vad det var som egentligen utspelades mellan den finska och den svenska regeringen och vilken roll diplomaterna hade.
Globala Eremitaget 