Sprängolja i södertunneln

Explosionen hördes i hela Stockholm

Det var i augusti 1865 och man jobbade för fullt med sammanbindningsbanan. Smällen hördes över hela Stockholm. Alla fönsterrutorna i närheten trycktes ut,både i Fengerska huset, där tunneln började i källarvåningsplanet och i det södra stadshuset, där Stockholms stadsmuseum sedermera skulle inhysas. Händelsen skulle sedermera sjunka i glömska och den första december kunde man fira genombrottet i tunneln, den första i världen utsprängd med nitroglycerin.

Tunnelns mynning under Fengerska huset. Längst till vänster syns det skjul som förmodligen användes för förvaring av sprängmedel.

Hade det inte varit för gubben Glants rådiga ingripande hade kanske ytterligare sju och ett halvt kilo nitroglycerin, femton skålpund i dåtida mått , exploderat i en långt värre smäll. Då hade inte Fengerska huset stått kvar oskadat, och Alfred Nobels företag skulle hamnat i en kris liknande den året innan när sprängämnestillverkningen på Heleneborgs Malmgård exploderade, med följd att fem människor dog – däribland Alfreds bror Emil.

Fortsatt förtroende

Tunnelarbetet på Södermalm för sammanbindningsbanan genom Stockholm påbörjades hösten 1864. Järnvägsbyggnadsstyrelsen, med Nils Ericsson i spetsen,tog beslut den 10 oktober 1864 att använda nitroglycerin för tunnelarbetet under Södermalm. Och man hade ett fortsatt förtroende för att det var Nobels nya uppfinning som skulle påskynda arbetet.Med nitroglycerinolja, eller sprängolja som det också kallades,skulle man vinna både tid och få en bättre ekonomi och säkerhet.Kunde man snabbt öppna en tunnel skulle det bli lättare med framkomligheten för andra arbeten som behövde göras, med den komplicerade svängbron över Riddarfjärden och utdikningen av sjön Fatburen på Södermalm.

Explosion af Glycerin

Klockan något före tolf i natt väcktes invånarna i en stor del af hufvudstaden af en knall af så ovanlig styrka, att man kunde förmoda att det ej var något vanligt å färde. I de mest aflägsna delar af hufvudstaden hafva, såsom vi erfarit, sofvande blivit väckta. På morgonen erfor man ock snart, att en glycerin-explosion egt rum tätt utanför Fengerska huset i den lilla materialbod, som där finnes uppförd för diverse arbeten i och för sammanbindningsbanan. Hela traktens massakrerade fönsterrutor gåfvo tillkänna verkningarna af den förfärliga knallen. I Fengerska och de närmast angränsande husen voro nästan alla fönsterrutor krossade, i stadshuset funnes icke många öfriga och förödelsen hade sträckt sig äfven på andra sidan om Göthgatan. En massa menniskor har trängts hela dagen i trakten för att göra sig närmare underrättad om olyckan och dess verkningar. Med verklig glädje erfor man att, oaktadt det goda tillbudet, intet menniskolif blifvit spildt.”

En byggnad utraderades och fem personer avled vid explosionen på Heleneborg. Men det mesta av nitroglycerinet spreds i marken utan explosion.

Olyckan i augusti 1865 inträffade natten mellan en fredag och lördag. Tunnelarbetet gjordes i treskift dygnet runt. Arbetarna var fördelade i tre arbetslag, och varje arbetslag hade rätt att förvara högst 10 skålpund nitroglycerin i ett träskjul vid tunnelmynningen från slussen. Som mest kunde det då finnas 30 skålpund, cirka 12 kilo, nitroglycerin förvarade i skjulet. Det fanns en fördjupning i jorden mitt på golvet övertäckt med en lucka där tre bleckflaskor kunde sättas ned. Beredningen av patronerna kunde utföras av förmännen undertillsyn av byggmästarna. Vanligtvis skulle arbetet utföras i dagsljus, men när det var nödvändigt utfördes det även vid ljussken, dock var man tillsagda att bart brinnande ljus inte fick användas. I polisrapporten från olyckan upplyste ingenjör Dahlqvist att den tekniskt förfarne personen vid namn Faber var sjukanmäld redan på torsdagen, och det var därför förmännen som tillverkade patronerna. Enligt instruktionerna skulle byggmästarna Ström och Fredberg haft tillsynen, men de var inte på plats när explosionen inträffade. Förmännen Wermelin och Andersson tog sig in i skjulet med en extranyckel för att förbereda den sprängning som skulle verkställas kl. 1 på natten inne i tunneln.

Andersson medförde ljus i lykta, men Wermelin hade ett bart brinnande talgljus som han smetade fast i brädväggen. När Wermelin skulle gå iväg med ett antal färdiga patroner fick han se eldgnistor som sprakade på golvet och han ropade till Andersson att akta sig. De försökte släcka med händerna då inget vatten fanns i närheten, men då de misslyckades med detta rusade de ut och ropade till de arbetare som var i närheten att skynda undan.

 Det var då den förre soldaten Glants gjorde sin hjältemodiga insats. Han hörde en annan arbetare ropa ”elden är lös”, och skyndade mot smedjan. Där mötte han Andersson på väg ut och frågade genast om de tagit oljan ur skjulet. Glants såg hur det blossade inne i skjulet som vid ett fyrverkeri. Han rusade in, fick tag i en patron med brinnande stubintråd och slet av den.Därefter fick han tag i en bleckflaska och en skottburk med färdiga patroner och bar ut dem. Sist lyckades han bära ut ytterligare två bleckflaskor och såg nu hur elden fått fatt i stubintrådarna till ytterligare patroner i skjulet. När han hunnit cirka 50 alnar (cirka25 meter) från skjulet smällde det.

Konkurrens om nya sprängämnen

Alfred Nobel var inte ensam om att tillverka nya sprängämnen 1865. Hans värsta konkurrent var ett sprängämnesföretag finansierad av murmästaren Rudberg. Han lyckades få ett patent godkänt i Sverige den 31 maj 1865. Det handlade om en ny uppfinning som skulle göra nitroglycerin säkrare att använda och som han demonstrerat vid ett stort utsprängningsprojekt som pågick vid Tyskbagarbergen, ett berg som man behövde avlägsna för att få ett rakt gatunät på Östermalm.

Alfred Nobels far Immanuel hade varit sjuk efter sprängolyckan vid Heleneborg september 1864, men tog sig nu samman för att försvara sin sons uppfinning mot patentintrång från Rudberg. Det blev en insändardebatt i ”Nya Dagligt Allehanda” där Rudberg fick understöd av ingenjör Johan Ohlsson, som till skillnad från Rudberg verkligen var en skicklig sprängämnesutvecklare. Tillsammans med ingenjör Johan Norrbin skulle han senare ta fram sprängämnen bland annat innehållande ammoniumnitrat som hade vissa framgångar redan i konkurrens med Nobels dynamit på 1800-talet.

Sex grundregler

 Alfred Nobel hade utfärdat sex grundregler för hur nitroglycerin skulle tas hand för att kunna användas säkert, men det var regler som inte efterföljdes. Till det skulle det behövas en mer utbildad arbetskraft än man hade tillgång till i Sverige när ståndssamhället fortfarande inte hade avskaffats och skråväsendet just höll på att upplösas.

I Underjordsarbete och tunnelarbete fanns det ännu inte elektricitet eller karbidlampor för att undvika öppen eld.Bergsprängare var ett yrke för den som inte fruktade en plötslig död. Det uppbåd av arbetskraft man fått tag på för sammanbindningsbanan kom från hela landet och hade förmodligen en brokig bakgrund. Desto djärvare var Järnvägsbyggnadsstyrelsen och arbetsledaren Erik Axel Unge som lyckades driva igenom tunnelbygget på rekordtid.

Försäljning av sprängolja

AB Nitroglycerin hade inrättat sitt huvudkontor på central plats i dåtidens Stockholm på Munkbrogatan 19 vid Mälartorget med god utsikt över trafiken mellan Mälaren och Saltsjön och en flik av utsikten mot Slussen och en av tunneländarna för Sammanbindningsbanan.

Nitroglycerin-aktie-bolaget

är nu i tillfälle att tillhandahålla sin patenterade sprängolja, hvarå priset pr kontant är 2 rdr 50 öre per skålpund, levereradt i Stockholm. – Reqvisitioner, hvilka expedieras i den ordning de inkomma, emottages å Bolagets Kontor, No 19 Munkbrogatan (Mälartorget), hvarest apparater för laddning och tändning erhålles, samt nödiga upplysningar om Nitroglycerinets begagnande meddelas. De, som hafva sprängningsarbeten af större omfång, uppmanas att hitsända pålitlig person, för att vid någon af här pågående sprängningar, såväl i öppna schakt som i tunneln, genom Bolagets försorg erhålla nödig kännedom om ändamålsenligt användande af Sprängoljan.

Stockholm den 29 april 1865

DIREKTIONEN

Erfarenheterna från sprängningsarbetena för sammanbindningsbanan gjorde nu att Nitroglycerinbolaget nu var moget att gå ut i en större annonskampanj, bland annat i Aftonbladet. Sverige var inte längre huvudscenen, Alfred hade flyttat till Hamburg och nitroglycerinet hade förevisats på en utställning i England och väckt uppmärksamhet.

Stora Ahlby gård i Huvudsta

Den 28 september 1865 samlade AB Nitroglycerin en celeber och vetenskapligt kunnig publik på gården Stora Ahlby, som rådde under Huvudsta gods. Huvudstas ägare Johan Gustaf Wibom hade öppnat flera stora stenbrott, där Alfred Nobel redan ett par år tidigare förevisat nitroglycerinets sprängkraft på Wiboms ägor.

 Den församlade publiken bestod av fyra professorer för de viktigaste tekniska institutionerna i Stockholm, Nordenskiöld vid Riksmuseum, Edlund vid Vetenskapsakademin, Ullgren och Holmgren vid Kungliga tekniska institutet samt Kommendörkaptenen Adlersparre. Fem experiment förevisades där nitroglycerinet inte exploderade. Man visade med järnstång, lät nitroglycerinet uppvärmas och brinna,kastade det i glasflaskor och bleckflaskor mot en stenhäll, kokade det. Det vara bara när man antände med krut och stubintråd som det inträffade en kraftig explosion. Arbetsledaren Erik Adolf Unge intygade för sin del nitroglycerinets fördelar. Det är mindre farligt att använda och förvara, en tidsvinst för tunnelarbete med 33 1/3 procent uppnås. Luften i tunneln efter en sprängning blir ofarlig att inandas efter cirka en halvtimme. Även ett par andra arbetsledare rekommenderar nitroglycerin och finner att man kommit fram till en sänkning av kostnaderna till 75 procent av det tidigare.

Från1865 är det känt att Alfred Nobel förevisade nitroglycerin på ett hotell i New York till omgivningens förskräckelse. Han vann även ett pris i England vid en sprängämnestävling, och nitroglycerinsåldes för första gången i den då ledande industrinationen. Det går dock inte att belägga att han var personligen närvarande. Vi vet inte heller om han hade gjort sig besväret att resa till Stockholm för förevisningen i Huvudsta stenbrott. Ett år senare kom det första patentet för dynamit i Tyskland. Nobel hade hittat en lera vid flodbädden till Elbe som han blandade ut nitroglycerinet med. Gurdynamiten var en nödvändighet när olyckor med ren sprängolja hotades av transportförbud eller totalförbud för användning.