Till Olof Meurling
Historikern Paul A. Levine använder beteckningen hagiografisk för att kritisera en stor del av litteraturen om Raoul Wallenberg och hans insatser i Budapest under krigets slutskede senare delen av 1944. Det har blivit helgonförklaringar frikopplade från verkligheten där samma felaktiga uppgifter upprepas om och om igen.
En annan forskare som ägnat en längre tid att utforska det historiska underlaget till berättelserna om Raoul Wallenberg är Klas Åmark. Flera scener som förekommer i böcker och filmer kan inte ha inträffat i verkligheten. Hjältehistorierna om Wallenberg började redan 21 april 1945 med de hemvändande från Budapest som gav presskonferens. Flera av dem skrev sedan böcker. En av Wallenbergs närmaste kollegor, Lars G:son Berg skrev” Vad hände i Budapest” 1949, en bok som snabbt försvann från bokhandlarna och förlaget. Någon köpte upp hela upplagan.
Raoul Wallenberg och Carl Ivan Danielsson
Raoul Wallenberg har början på en hjälteroll i Lars Bergs bok : Känd över hela världen på båda sidor järnridån. Hans uppgift var att förhindra deportationerna, och han använde skyddspass i tiotusental. Hans enda maktmedel var en orubblig tro på sig själv och hans enda egna skydd ett svenskt diplomatpass.
De andra på den svenska legationen i Budapest var mer försiktiga och det utkämpades hårda duster på legationen. Men det var ingen som direkt motarbetade Wallenberg och den högste representanten envoyén Carl Ivan Danielsson skrev under alla skyddshandlingar. Lars Bergs bok gavs ut igen 1983 med efterord av Anders Hasselbohm (som ansåg det vara en helt sann berättelse).
Problematisk källa
Även om Lars G:son Berg är en källa som är nära i tid och rum med många detaljer är den problematisk. För att bara ta ett exempel: att Adolf Eichmann var Wallenbergs speciella fiende genom att han vågade gäcka och motarbeta hans order: Raoul hade en gång inviterat Eichmann och hans närmaste man på middag som enligt Bergs bok ägde rum hemma hos honom.
I orädda, klara och logiska ordalag nedgjorde den intelligente Raoul den nazistiska läran och förutsade deras fullständiga undergång. Eichmanns inlärda propagandafraser klingade ihåligt och han varnade legationssekreteraren för att göra sitt yttersta för att motarbeta honom. Han hotade med att röja Wallenberg ur vägen.
Paul Levine menar att mötet mellan Wallenberg och Eichmann aldrig kan ha ägt rum. Även om Lars G:son Berg skrivit ner sina minnen tidigt efter Budapest verkar det finnas flera viktiga minnesfel, med avsikt eller oavsiktligt går inte att avgöra. I ett efterord angav Anders Hasselbohm några olika teorier om vem som hade agerat flr att stoppa boken, bland annat det svenska utrikesdepartementet.
Att Sovjetunionen skulle ligga bakom eller att Wallenbergs familj ville stoppa boken är mer krångliga teorier. Den efterlängtade befrielsens timma hade slagit. Men tyskarnas judeförföljelser och pilkorsarnas övergrepp, ja till och med belägringens fasor, skulle förblekna likt oskyldiga barnsagor mot de skräckdramer staden nu skulle få uppleva. Sådana formuleringari boken var inte alltför välbetänkta om man ville nå en förhandlingssituation med Sovjetunionen.
Carl Ivan Danielsson, eller de andra svenskar som var kvar i Budapest såg inte samma situationer och gick inte ut med någon kritik av Röda Armén, inte heller några av de andra svenskarna som Anger och Langlet m.fl. som mest uppehållit sig gömda i en källare i stadsdelen Buda. Lars Berg tog sig över till Pest på andra sidan Donau med båt sedan broarna var sprängda. Även om det kalla kriget hade degraderat Sovjetunionens roll som befriare av Östeuropa var det ännu ovanligt 1949 att Röda arméns systematiska plundringar och massvåldtäkter, sanktionerade av befälen, togs upp och kritiserades.
Budapestsvenskarna evakueras av den Sovjetiska armén och de kommer till Stockholm efter ett par månader. Danielsson och Anger framträder på en presskonferens 21 april och från dem finns då ingen kritik mot Sovjetunionen angående Wallenberg.
Ingen bytesaffär
Det fanns en instruktion till Budapest-svenskarna i fråga om Wallenberg: Inte ett ont ord om ryssarna, och de orden kom från Moskva-ambassadören Staffan Söderblom. Så Per Anger höll tyst till att börja med och gick inte emot utrikesminister Östen Undéns linje att inte utnyttja Wallenberg för någon typ av bytesaffär.
Då var det rimligt att man fortfarande kunde tro att man kunde få ut Wallenberg levande från rysk fångenskap genom någon form av utväxling. Det skulle dröja flera årtionden innan den Röda Arméns framfarter och ”Stalins hämnd” fick en mer genomgripande belysning internationellt och i Sverige. Fallet Wallenberg fick under en lång tid en undanskymd roll i den svenska diplomatin.
Hjältebeskrivningar
När Per Anger långt senare skriver sina memoarer och när de kommer ut på engelska växer Wallenbergs hjälteroll. Han var inte bara ansvarig för mellan 7000 och 10000 ytterligare skyddspass huvudsakligen i det internationella gettot. Han ska nu personligen varit avgörande för att rädda 70000 i det ungerska gettot genom sitt agerande mot de tyska befälen. Tillsammans stiger insatserna till 100000 räddade genom Wallenbergs insats.
Före Wallenbergs ankomst hade man utfärdat 700 svenska pass för judar med anknytning till Sverige. Det Wallenberg gjorde var att introducera en ny typ av skyddspass och köpa hus i Budapest. Andra aktörer var Schweiz, Vatikanstaten, Spanien och Portugal.
Historieforskaren Paul Levine är kritisk mot de många okritiska skildringarna av Raoul Wallenbergs insatser i Budapest. Klas Åmark (Förövarna bestämmer villkoren 2016) har en liknande ståndpunkt där han bräddar bilden genom att ta upp de andra aktörernas hjälpaktioner.
Paul Levine räknar upp en lång rad namn med lika förtjänstfulla insatser i Budapest 1944, men som förblivit mer okända: Även Sverige hade okända hjältar som Carl Ivan Danielsson, Per Anger och Gösta Engzell. Utan stöd från dessa skulle Wallenbergs arbete varit betydligt mindre effektivt om inte verkningslöst.
I det här följande ska Carl Ivan Danielssons bakgrund och insatser belysas, varför han blev envoyé i Budapest och vad det innebar för legationens möjligheter att tillsammans med några andra neutrala stater och organisationer verka i en räddningsaktion för judarna i Ungern. Men det får bli ett hjälte-epos utan hagiografiska förtecken.
Danielsson fotograferad i Budapest av Per Anger
Två gånger persona non grata
Envoyén Danielsson hade en lång erfarenhet inom UD bakom sig innan han kom till Budapest 1942. Han startade sin diplomatiska karriär 1903 och var verksam i många länder, som det nybildade Polen 1919-20, Spanien och Portugal i olika perioder 1921 till 1937, Ungern och Österrike 1922-24 och Egypten 1937 till 1942 för att återigen förflyttas till Budapest 1942-45.
Carl Ivan Danielsson tillhörde en starkt konservativ tradition inom utrikesförvaltningen och på två av de utsatta poster han hade som minister eller envoyé förflyttades han efter att han blivit förklarad persona non grata. Hans tyskvänlighet under 1930-talet manifesterades i hans medlemskap i Sveriges Nationella Förbund, som hade vandrat i pronazistisk riktning efter att ha brutit med sitt moderparti, Högerpartiet. Där återfanns även andra framstående diplomater som Gunnar Jarring och Sverker Åström.
En lärotid i Österrike och Ungern
Danielsson var envoyé i Österrike 1922-24 med sidoackreditering för Ungern. I Österrike drogs han in i en finansiell skandal med en svensk förgrening. Hans uppgift var att få den svenske styrelseledamoten att dra tillbaka sina insättningar i Nordisch-Oesterreichische bank, vilket inte helt lyckades. Det rådde hyperinflation i Österrike och ett bankkonto var inte någon särskilt bra idé för att rädda förmögenheter.
Banken var ett typiskt kristidsfenomen. I en artikel i DN 12 oktober 1924 berättas om den svenske journalisten och krigskorrespondenten Nils Lago-Lengqvist och hans medhjälpare direktör Einar Lind som var med vid bankens bildande 1918. Det skulle vara en ”arisk” bank utan några insättningar av mosaiska trosbekännare. Utanför sitt slott i Kalksburg, förort till Wien hade Nils Lago-Lengqvist spikat upp anslag att ”judar och hundar ha ej tillträde”. Mest var det militärer och aristokrater som var insättare i banken, och Lago-Lengqvist omgav sig med ett hov till största delen bestående av stackars utsvultna grevar och fältmarskalker. Problemet var bara att ingen visste hur man skötte en bank. En generaldirektör Waldegg tog snart över ledningen i ”operettbanken”, förutom att man hade ett bankpalats med all möjlig lyx förskingrades snart kapitalet.
Envoyé Danielsson fick alltså en möjlighet att förkovra sig i centraleuropeiska protonazistiska miljöer i Wien och Budapest och nästa uppdrag förde honom till Madrid och Lissabon, där han redan tidigare varit stationerad.
Nils-Lago Lengqvist var med och startade den nordisk-österrikiska banken
Från kungadöme till ett Spanien i revolt
Minister Danielsson är Sveriges högste representant i Spanien under en lång period. När han anlände andra gången hade generalen Primo de Rivera i samförstånd med kung Alfonso de trettonde nyligen genom en militärkupp upplöst parlamentet. Under Danielssons långa tjänstgöringstid ingick officiösa uppdrag som att medfölja den spanska kungafamiljens besök i Sverige 1928 och den svenska kungafamiljens besök i Spanien 1929. Han var med och organiserade Sveriges bidrag till världsutställningen i Barcelona 1929 som besöktes av både den spanske kungen och diktatorn Primo de Rivera. Både privata företag och svenska statliga företag var representerade och man hoppades på att kunna utvidga de kommersiella förbindelserna.
Men den spanska ekonomin raserades och Primo de Rivera tvingades begära avsked redan påföljande år. Kung Alfonso gick i landsflykt 1931. Efter valet 1936 bildas en borgerlig vänsterregering samtidigt som revolutionen sprider sig. Högern gör uppror och Primo de Riveras son blir ledare för falangistpartiet. Han fängslas och avrättas – vilket banade vägen för att Fransisco Franco blev oomstridd ledare för rojalister, falangister och andra högergrupper. Danielsson levde i en miljö bland företagare och andra svenskar i Spanien var naturligt att ta ställning för de vita mot de röda. I de förtroliga breven till Danielsson 1936 – 37 hoppades man på en snar seger för Franco och att hans trupper skulle tåga in i Madrid redan på hösten 1936.
Persona non grata i Spanien
Kaj Björk, socialdemokratisk politiker och diplomat gav 2001 ut boken ”Spanien i våra hjärtan” där han ägnar mycket utrymme att följa Danielssons rapporteringar från Spanien. Enligt Björk var han okunnig om utvecklingen bland de partier som stödde den republikanska sidan och bland de olika vänsterrörelserna. Desto bättre var han på att beskriva rörelserna till höger med vilka han hade goda kontakter. Han markerade en viss distans till CEDA och dess ledare Gil Robles, som hade en stark ställning bland väljare och i parlamentet. Men Danielsson var på plats i Spanien bara under upptakten till inbördeskriget eftersom han var på uppdrag i Portugal omkring 15 juli -36 och vägrades inresa till Spanien. Detta är första gången han blev persona non grata och han fick under ett år leda ambassadens arbete från UD i Stockholm. Kvar blev hans bil, hans hund och hans övriga bohag.
Det finns ingen direkt konkret händelse som förklarar varför Danielsson inte accepterades av regeringen i Madrid. Spaniens ambassadör i Stockholm byttes ut vid samma tidpunkt. Det gamla ministerparet Fiscowitch ville inte flytta ut ur residenset på djurgården, så det blev rättssak innan den nya ambassadören utsedd av den republikanska regeringen kunde flytta in. Att Danielsson utvisades från Spanien och Fiscowitch privat flyttade till Tyskland kan förklaras utifrån en radikalisering av den spanska utrikesförvaltningen snarare än att Danielsson skulle ha begått några oegentligheter. Men han är kvar som envoyé för Spanien på hemmaplan ytterligare ett år.
Hård ransonering
Situationen i Madrid försämras snabbt. Noninterventionsfördraget som även Sverige skriver på innebar inte bara att den spanska regeringen förvägrades köpa in vapen. Franco misslyckas med att inta Madrid militärt under det första året men inringningen innebär svår livmedelsbrist och en hård ransonering av bensin. Det drabbar även den svenska legationens arbete vars personal förflyttas till Valencia och Barcelona.
Barbro Alving berättar från den kritiska perioden i Madrid november-december 1936 när hon för säkerhetens skull övernattar på legationen: Minister Danielsson själv är borta för länge sedan, men hela legationspalatset är fullt av hans emballerade möbler, som inte kunna skickas iväg, på gården står hans bil, och kring den springer hans hund. Det finns ingen bensin, varje droppe behövs till krigets åkdon. Fem svenska familjer finns kvar i Madrid. I Bangs tillfälliga sovrum står de svenska firmornas papper och böcker staplade. Det råder en sträng ransonering och utan tvivel svälter man i många kvarter.
I Madrid finns en mindre grupp som fått asyl under den svenska ambassadens beskydd, kallas så småningom ”de tretton” och några svenska familjer som behöver hjälp. Men till slut blir det omöjligt att med ambassadens bilar att kunna göra inköp från den omkringliggande landsbygden.
I början av april 1937 flyttar legationens personal till Valencia med de i asylen som får tillstånd till detta.
Brev till Danielsson
Från ett par brev till Danielsson 1936-37:
24 nov 1936 ”I går afton talte jag med Herr Grafström, som var mycket orolig över att vi svenskar skulle anses såsom röda element, och tror jag, att alla andra svenskar, som äro etablerade i Spanien, äro oroliga för samma sak och hoppas jag därför, att Envoyen skall kunna göra något för att förhindra att Sveriges land får ett dåligt anseende hos den kommande regeringen i Spanien.”
28th of June, 1937 ”Dear Mr Danielsson, I am sure that You and Your spanish friends would be delighted to hear of the fall of Bilbao which caused great rejoicing here and in the liberated towns in Spain. I hope now that this is the beginning of the end and that General Franco will soon be in Madrid and that the REDS will be exterminated for ever”.
Om man nu ställer sig frågan hur neutral Carl Ivan Danielsson var i sitt ämbete kan man börja med att inse att AI – den artificiella intelligensen som numera ligger överst i svarsalgoritmen – bara klarar av att ge ett komplett nonsenssvar:
Man kan anta att de 600 svenska frivilliga som valde att delta i de internationella brigaderna under spanska inbördeskriget inte hade så stort intresse att meddela sig med den svenska ambassaden. De flesta hade anlänt till Spanien på illegala vägar, och hemma väntade flera månaders fängelsestraff (vilket inte realiserades). Men Sverige var också skyddsmakt för ett antal andra länder i Spanien. Detta gällde Tyskland, men formellt ska detta bara ha varit fallet mellan 1939 och 1945. Det finns därför ett agerande från Carl Ivan Danielsson som ser tveksamt ut.
Förbryllande tystnad om Danielsson
Den skotske forskaren C.G. McKay menar att det finns en del förbryllande drag kring den märkliga tystnad som omger Danielsson. UD:s uppenbara brist på intresse för Danielsson står i kontrast till den som visades hos några av hans yngre kollegor som Lars Berg och Anger. Det börjar med ett olämpligt möte i Paris. Den 6 mars 1953 publicerades en artikel i tidningen ”Arbetaren” med rubriken ”UD dementerar tysk uppgift” med hänvisning till tyska dokument. Den 2 augusti 1936 hade den tyske ambassadören i Paris, greve Welczeck, fått besök av den svenske ministern i Madrid, Danielsson. Man får anta att det var ett möte utanför det diplomatiska protokollet. Han anförtrodde sig till greven. Att han förklarats persona non grata av den spanska republikens president, på grund av vissa oförsiktiga uttalanden från Danielssons och hans frus sida där de kritiserade den spanska vänsterregeringen.
Men oavsett orsakerna till Danielssons avresa från Spanien, var UD väl medveten om att det fanns en annan, mycket känsligare fråga som tidningen Arbetaren inte visste något om. Danielsson hade senare blivit utvisad från Egypten 1942 och även där blivit förklarad persona non grata. Den svenska ambassaden i Kairo var skyddsmakt för Tyskland och även för Ungern. Storbritannien hade det avgörande inflytandet under andra världskriget i Egypten och Rommels pansartrupper var hotande nära. De dokument som McKay grävt upp från bland annat det Svenska utrikesdepartementet och från brittiska MI5 antyder något mer än bara tyskvänlighet från Danielssons sida, det fanns möjliga spionkontakter och försäljning av radioutrustning till Rommel. Danielsson lämnar Kairo mars 1942 och får placering i Budapest. Hans tidigare diplomatiska karriär är mer en merit än ett hinder när han ska handskas med tyska diplomater och militärer i ett land som är i krig tillsammans med Tyskland.
Ungerskt-svenskt kulturutbyte
Till en början verkar allt frid och fröjd, och trots att Ungern deltar i kriget på Tysklands sida finns det ett stort utrymme för neutrala stater att verka. I juli 1943 råder det Sverige-hausse i Budapest med utställningar av arkitektur och böcker och det ges konserter. Under en hel månad blev det en stor framgång, inledd med en ståtlig mottagning hos envoyén Danielsson som under sin Budapesttid kraftigt bidragit till de ungersk-svenska förbindelsernas utvidgande och fördjupande. I oktober samma år kom en svensk journalistdelegation på besök och till våren 1944 planerades en svensk vecka med social omvårdnad som programpunkt.
Verkligheten skulle komma att ställa helt andra krav på svensk-ungerska förbindelserna och en fullständigt exceptionell situation för legationens anställda. Mycket har skrivits om vad som hände under 1944 men källmaterialet är begränsat eftersom ambassaden i Budapest plundrades av pilkorsare och av röda armén.
Den svenska ambassadens arbete i Budapest var uppdelat i en a-sektion som berörde förbindelserna mellan Ungern och Sverige, vilket var Danielssons huvudansvar. B-sektionen hade hand om ärenden som Sverige påtagit sig som skyddsmakt för länder som inte hade någon egen representation som var Lars Gson Bergs huvudansvar. Wallenberg hade hand om en ”C-sektion” finansierad från i huvudsak amerikanska källor för att rädda judarna som fanns i Budapest. Danielsson hade inte någon positiv inställning till Wallenbergs arbetssätt, men han motarbetade inte honom direkt.
Under de osäkra förhållandena innan Röda Armén intog Budapest lämnades många värdeföremål in till den svenska legationen till förvaring. Det mesta plundrades antingen av pilkorsarna eller av soldater i Röda Armén. Ägarna tillhörde ofta aristokratin och där ingick inte några värdeföremål som tillhörde judarna. Wallenbergs kollegor var ålagda att följa en låg profil när de kommit hem till Sverige och svenska UD begick ett antal misstag de första åren efter kriget som gjorde det omöjligt att rädda Wallenberg, åtminstone i levande tillstånd.
Under 1946 genomgick Ungern en av världshistoriens värsta inflationsvågor. De som hade några besparingar kvar blev i praktiken av med alla sina tillgångar.
Trots att Danielsson hade ett tveksamt förflutet i sin diplomatkarriär förklarades han vara en hjälte tillsammans med Raoul Wallenberg.
Källor och vidare läsning:
Lars G:son Berg Vad hände i Budapest ? / Boken som försvann 1949/1983
Klas Åmark Förövarna bestämmer villkoren 2016
Paul A. Levine Raoul Wallenberg i Budapest-svenskarna 2011
Kaj Björk Spanien i svenska hjärtan 2001
Georg Sessler Raoul Wallenbergs golgatavandring 2024
CG McKay What happened in Cairo ? (artikel på nätblogg)
Niclas Sennerteg Stalins hämnd 2001
Pressmaterial DN, SvD, GHT, Aftonbladet, Expressen
Blankspot ”Varför vilseleder UD om Raoul Wallenberg” Susanne Berger 2025
”Svenska tjänstemän hade också andra skäl att oroa sig. Så gott som alla dokument om mycket känsliga svenska underrättelseoperationer i Ungern under åren 1943–45 har försvunnit från svenska arkiv. Operationerna var mycket mer omfattande än man tidigare har förstått och var åtminstone delvis riktade mot Sovjetunionen. Sverige var officiellt neutralt vid denna tid och representerade sovjetiska intressen i Ungern.”
Globala Eremitaget 