Den tyska dokumentären ”Der vergessene spion” har nu sänts i svensk TV och ligger kvar på play TV till september 2027, och kan bara ses i Sverige i den svenska översättningen. Jämfört med många andra böcker, artiklar, pjäser, spelfilmer och biografier är det en skildring som bygger på en omfattande research och en någorlunda realistisk bild av vad som utspelade sig.
Mycket fattas fortfarande för att värdera hans insatser som spion under andra världskriget och väga det mot hans lönsamma affärer med Nazityskland. Intresset för Erickson är inte längre så stort och en spions gråmelerade vardag och ofta tveksamma bevekelsegrunder.
Filmen ”the counterfait traitor” som hade premiär i USA 17 april 1962 hade en bra research bakom sig och det viktigaste, att Ericksson värvades först 1942 av OSS i Stockholm med hjälp av svarta listan framgår tydligt. Sen ville regissören leka lite Hitchcock och göra en melodram av spionkontakterna i Tyskland för att lyckas med en Hollywoodfilm med kassaklirr. En av de bästa agentfilmerna före ”Spionen som kom in från kylan”.
Hur mycket ljög han ?
Erickson hade en lång karriär i oljebranschen från 20-talets boom i Texas till internationella uppdrag i Texaco och därefter sitt svenska bolag. De amerikanska oljeföretagen, speciellt Texaco, stödde Franco i Spanien och rustade upp Nazityskland genom export till det Tyskland som saknade egna naturresurser som oljekällor och fortfarande var beroende av kol. Man byggde upp ett stort raffinaderi utanför Hamburg och stod för andra investeringar. Utan hjälpen från de amerikanska oljebolagen och från Ribbentrop – Molotov-pakten, som innehöll ett handelsavtal där olja från Ukraina och Kaukasus ingick, skulle Tyskland haft det svårt att kunna inleda andra världskriget.
Roosevelt-administrationen hade besvär med oljebolagen som kunde köpa olja från Mexico (som var angelägna att kunna sälja sin nationaliserade olja) och Colombia. Vi vet inte hur mycket anknytning Ericksson hade kvar i Texaco efter att han startat sitt eget företag Penn-co (Pennsylvanisk olja?).
Penn-co sägs ha kommit till för att bland annat trygga böndernas behov av bensin, och Erickson hade inga problem att uppfattas som att han verkade för svenska intressen när han kunde bärga oljelaster till Sverige under krigets avspärrningar.
De brittiska och amerikanska bombningarna av viktiga industrianläggningar och bensinupplag kom inte igång på allvar förrän i slutet av kriget när man hade övertag mot Luftwaffe och tyskt artilleri. När inte de massiva bombningarna mot civilbefolkningen i de tyska storstäderna gav resultat riktade man in bombningarna mot viktiga industricentra – planerna fanns redan utarbetade, men det var inte heller här fråga om några precisionsbombningar. Erickssons spioneri var mer av marginell betydelse, men han förmedlade kontakter med bland annat industriledaren Rosterg som tog skydd i Sverige. Inte heller den tyska dokumentären kommer fram till någon egentlig värdering av Erickson ”storspionen som förkortade andra världskriget”.
Sist en undring om Ericksons nära vänner Max Gumpel och prins Carl Bernadotte. Alla gjorde tveksamma affärer som uppmärksammades i pressen. Det finns en del påståenden om att även Gumpels och prins Carls stora inkomster skulle ha kommit från handel med olja. Men Gumpel hade viktiga intressen i fastighetsbranschen och förekom i många rättsprocesser. Prins Carl en mängd andra ljusskygga affärer för sig och skandalen omkring Husebyaffären på 50-talet gjorde att han lämnade Sverige.
Att Max Gumpel var så nära vän med Erickson, de semestrade och seglade tillsammans gör det mindre troligt att han skulle ha några kritiska synpunkter på Ericksons affärer.
Max Gumpel
Globala Eremitaget 