Redan 1945, strax efter andra världskriget var avslutat, blev svensk-amerikanen och oljemagnaten Eric Erickson berömd för att vara en av de viktigaste spionerna för USA och de allierade. Hans insats sades ha förkortat andra världskriget med minst två månader upp till flera år. Genom sina resor i Tyskland kunde han peka ut koordinater för underjordiska anläggningar för förvaring eller tillverkning av bensin och andra petroleumprodukter. Uppgifterna ledde de brittiska och amerikanska bombarmadorna till rätt mål för att slutgiltigt besegra Nazityskland.
Men synen på hans roll som storspion har allteftersom tonats ner när andra källor än hans egna berättelser kommit fram och hemligstämplingen hävts på militärt underrättelsematerial. Trovärdigheten omkring hur han beskriver sina egna bevekelsegrunder för att ta spionuppdraget har sjunkit. Det förtar dock inte att Eric Erickson verkligen kom över viktig information som den allierade krigsledningen hade stor nytta av och som han också fick hedersbetygelser för från den amerikanske presidenten.
Eric Erickson var född i Brooklyn, New York 1890, av svenska föräldrar som utvandrat till USA. Han formades av de hårda förhållanden som rådde när oljetillgångarna i Texas på 1920-talet började exploateras och kom att bli en oljemagnat först i USA, sedan i Japan i Yokohama innan han hamnade i Sverige 1923, blev svensk medborgare 1936. Han arbetade för Texaco och startade så småningom sin egen firma Pennco-Oil. Under somrarna bodde han i Krokek utanför Norrköping från 1937. Han hade sina kontakter över hela världen där det fanns oljetillgångar och han sålde bensin och andra oljeprodukter till både Tyskland och Sverige.
Bortglömd svensk storspion ?
Med ojämna mellanrum återkommer mästerspionen Eric Erickson i svenska tidningsartiklar, och man förvånar sig att han varit så bortglömd mellan varven. Svenskar har svårare att se honom som kollaboratör, att hans möjligheter att kunna resa så ofta till Tyskland under kriget byggde på att han kunde erbjuda viktiga tjänster. Hans oljeaffärer tjänade också svenska intressen för folkförsörjningen och att som neutralt land hålla sig utanför kriget.
Uppmärksamheten var stor i svenska tidningar just efter kriget när den amerikanska ambassaden förklarade att han under täckmantel att vara helgjuten nazist utförde viktiga spionuppdrag. En längre intervju med Erickson presenterades i mars 1946 i Svenska Dagbladet. 1950 kom sedan översättningen av Upton Sinclairs agentbok Signal till uppbrott (1950) (Presidential mission).
Kring 1962 när The counterfeit traitor gick upp på biograferna i Sverige blev uppmärksamheten stor kring både Alexander Kleins bok och filmen. I intervjuer med Eric Erickson diskuteras dramatiska scener från filmen som om de hände på riktigt. Den bortglömde storspionen tas upp på nytt 1976 i en blandad dokumentär och TV-pjäs Bensin och bomber av Gunnar Möllerstedt som även har med en intervju av Albert Speer för att ytterligare understryka Ericksons betydelse. Perspektivet är att Erickson och prinsen Carl Bernadotte snarare var brinnande antinazister än intresserade av att göra affärer och att det var västmakterna som under flera år valde fel bombmål när de inte slog till mot oljeförsörjningen.
Efter världskriget har Erickson avvecklat sina oljeföretag och blir byggmästare i Norrköping, men han lever mesta tiden på rivieran. När han dör 1983 får han en runa i Norrköpings tidningar där det antyds något om hans livsföring. 1937 drev han sina företag Nordbensin och Pennco, hade sommarhus i Krokek där han idkade ett flitigt umgängesliv med tyskar och tysklandsvänner. Göteborgsposten har en längre okritisk artikel om Ericksons alla hjältebravader 1995 och Kolmårdsnytt nr 2 från 2016 bjuder på nytt på lite historier med agentromantik. Han bjuder flott och skaffar sig en medhjälpare i prins Carl. De bjuder in sina tyska ”vänner” både till sommarslottet Fridhem och till Ericksons hus i Krokek. Kunglig glans, flotta fester, jakt och ridturer bidrar till allt bättre kontakter.
Max Gumpel skålar med Eric Erickson
En radiodokumentär om den ”bortglömde mästerspionen” av Maja Falkeborn Willner sändes 2021 där hon även tog upp Ericksons mystiska sida.Hon hade gått igenom det mesta av källmaterialet inklusive hans privata papper på riksarkivet: Han var en underlig man som var mer lurig än vad samtiden uppfattade. Han ljög om sin ålder, påstod felaktigt att han deltagit i första världskriget i Europa, att han bevittnat en arkebusering på Moabitfängelsets gård etc. Falkeborn tvekar om Erickson talar sanning om att han blev spion av fri vilja.
Ambassadör Laurence Steinhardt
Walter Surrey, Ericksons kontaktperson, är bara omnämnd en gång i Dagens Nyheters arkiv. Uppgiften är från 10 februari 1947 när USA höll på att avveckla svartlistningen av företag som handlade med Nazityskland. En uppgörelse om infrusna svenska pengar i USA och tyska tillgångar i Sverige skulle upp till förhandling. Laurence Steinhardt är den diplomat som Eric Erickson uppger ha värvat honom 1939 under en middag i Stockholm. Steinhardt var ambassadör i Stockholm 1933-37. Erickson ska själv ha erbjudit sina tjänster av ideologiska skäl. Värvningen är troligtvis en helt uppdiktad historia. Laurence Steinhardt kunde inte ge sin version eftersom han dog i en flygolycka i Canada 1950. USA var vid tidpunkten neutralt, så något tänkt uppdrag för Erickson kan inte ha handlat om annat än väldigt allmänna frågor om handeln med olja och inte OSS (Office of Strategic Services ) eftersom denna organisation inte existerade före 1942.
Förklaringen på ambassaden juni 1945
I juni 1945 var Erickson hedersgäst vid en lunch med den amerikanske ambassadören Herschel Johnson. De övriga gästerna var pålitliga antinazister som undrade vad som nu var meningen. Nazisten Erickson på amerikanska ambassaden ! Ambassadören Johnson höll ett tal och berättade att Erickson i själva verket var en av Amerikas största och mest framgångsrika spioner som riskerade livet i de allierades tjänst. New York Times stockholmskorrespondent gjorde en story på det som uppmärksammades i USA och så var bollen i rullning.
I den hemliga rapport om Erickson som inte blev offentlig förrän på 2010-talet:
The plan to turn Ericksons desire for atonement to the advantage of United States intelligence purposes was evolved by Walter Surrey… during numerous ensuing conferences, it was implied, though never stated, that Erickson might be removed from the black list in return for his cooperation. Eventually his efforts went far beyond what had been requested of him, and the problem became one more of restraining than encouringing his actions.
Därmed ingen tvekan att Erickson blev värvad som amerikansk agent 1942, först efter det att USA dragits in i kriget och genomförde den svartlistning av företag som britterna redan upprättat. Erickson överträffade det han förväntades kunna utföra, och hans uppgifter efter en veckas besök i Tyskland oktober 1944 var till stor hjälp för att hitta bombmål som slog ut bränsleförsörjningen och påskyndade kapitulationen.
Men det förekom också överdrifter om Ericksons hjälteroll som både han själv och flera författare och journalister bidrog till. I själva verket kan han ses som en dubbelagent eller rentav trippelagent, handlade med olja i Tyskland och importerade bensin till Sverige och spionerade för USA. Kvoterna för inköp minskade drastiskt när andra världskriget brutit ut och bensinmackarna på den svenska landsbygden ställdes av och lades i malpåse.
Globala Eremitaget 