Finska vinterkriget används som exempel och inspirationskälla för Ukrainas försvarskrig mot det ryska angreppet 2022. Så när Zelenskyj besöker Helsingfors och träffar Finlands president Ninistö finns det historiska skäl som uppmärksammas.
– I Ukraina säljer nästan varenda bokaffär böcker om Finlands vinterkrig och er nationalhjälte Mannerheim. Jag beundrar Finland och finländarna, sade Zelenskyj.
Just i det här fallet är den historiska parallellen uppenbar, enligt DN:s korrespondent Anna-Lena Laurén. Den finländska veterandiplomaten René Nyberg anger historiska orsaker.
Enligt Stalin saknade Finland rätt att existera – på samma sätt som Putin uttalar sig om Ukraina. Dessutom trodde ingen i väst att Finland skulle kunna stå emot Röda armén, precis som man höll det för omöjligt att Ukraina skulle klara sig mot ryska armén, säger René Nyberg.
Men det som är menat att vara en upplyftande parallell 2023 var inte riktigt samma sak i mars 1940 när fredsfördraget med Sovjetunionen undertecknades. Efter några uppseendeväckande segrar i början av kriget på karelska fronten i december 1939 och vid Suomussalmi och Salla på norra fronten på nyåret 1940 började den sovjetiska numerära övermakten göra sig gällande. Freden uppfattades som ett svidande nederlag när större landområden fick avträdas än de som Sovjet ville ha innan krigsutbrottet. 440 tusen flyktingar från Karelen fick i all hast evakueras och tas om hand i Finland.
Det internationella stöd som i stor utsträckning uteblev är mindre uppmuntrande för Zelenskyjs belägenhet om man ska dra de historiska parallellerna vidare från stämningen 1940.
Hästskvadron på marsch
DEN 13:E MARS 1940
var en dag av stor besvikelse i Finland. Bland de krigskorrespondenter som följde hela vinterkriget på plats var DN:s Bang (Barbro Alving) ”Det finns bara en sak man kan säga om denna dag: Finland har nationalsorg, och den finska sorgen är odelbar… …aldrig har ett folk med så litet glädje sett fram mot en fred”. Hur kunde man komma till en sådan slutsats ? Önskan att återta Karelen skulle snart leda till ett nytt krig och tre års vapenbrödraskap med Nazi-Tyskland. Det försvaras med att det inte fanns några alternativ om nationen skulle överleva. Men vad är det som kan utgöra historiska paralleller ?
KRIGSUTBROTTET OCH ”PHONEY WAR”
Västmakternas krigsförklaring mot Nazi-Tyskland kom 3 september 1939 när angreppet mot Polen inleddes. Men det ledde inte direkt till några stridshandlingar mellan stormakterna. Det stillestånd i markstrider som räckte fram till våren 1940 ( 10:e maj då Nederländerna Belgien och Frankrike invaderades, 9:e april om man räknar in Weserübung då Norge och Danmark ockuperades) kallades ”phoney war”. När Sovjetunionen inledde sitt angrepp mot Finland 30 november 1939 var det den enda öppna militära konflikten i Europa och väckte hela världens uppmärksamhet som imponerades av den lilla finska nationens förmåga till motstånd och att hålla stånd mot den numerärt överlägsna fienden.
VAPENSTÖD
Finland begärde vapenstöd från omvärlden och fick det också om än inte i den utsträckning man hade förväntat sig. Till bidragande länder hörde Sverige, Frankrike, Tyskland (via Sverige), USA med flera. Men hjälpen anlände oftast sent och var många gånger oanvändbar. Det tidiga vapenstödet från Sverige hösten 1939 hade stor betydelse. Vapen som nådde fram till Finland senare, som flygplan från USA, hade betydelse senare under fortsättningskriget.
FRIVILLIGA
kom till Finland oftast som enskilda och organiserades på plats eller som småskalig hjälpinsats och hade ingen egentlig militär betydelse men var viktig för den internationella opinionen. Svenska förband hade hand om luftförsvaret i norr ( F19) och hjälpte till att bygga upp en infrastruktur.
NEUTRALITET
Mot slutet av vinterkriget ville Frankrike och Storbritannien skicka hjälpande trupper, men det var så sent att det inte kunde påverka utvecklingen. Sverige och Norge tillät inte främmande trupper genomfart då man befarade att det skulle utvidga stridsområdet. På goda grunder ansåg den svenska regeringen att Storbritannien främst var intresserade av att kontrollera den svenska järnmalmen i Kiruna och Gällivare.
TYSKLANDS INSTÄLLNING
Den tyska propaganda-apparaten bearbetade tidigt att den finska statsledningen och opinionen skulle känna samhörighet med Tyskland. Här är det Mannerheim som 1938 hälsar på general Rüdiger von der Goltz, veteran från 1918 års hjälpaktion för att inta Helsingfors.
Genom Molotov-Ribbentrop-pakten hade Tyskland godkänt att Sovjetunionen fick lägga beslag på de östra delarna av Polen, de baltiska staterna och Finland. För utrikesminister Ribbentrop var det ingående handelsavtalet av stor betydelse, vilket innebar att Sovjetunionen exporterade viktiga insatsvaror som livsmedel, energiråvaror och annat som underlättade Tysklands fortsatta upprustning. Men det utgjorde naturligtvis ett avbräck i de goda förbindelserna mellan Finland och Tyskland. En fredsuppgörelse 1940 mellan Finland och Sovjet skulle underlätta för den sovjetiska ledningen att uppfylla sina förpliktelser till Tyskland. Det skulle också kunna reparera förbindelserna med Finland.
SOVJETISK DIPLOMATI
Sovjetisk liksom traditionell rysk diplomati byggde på styrkeläget vid den aktuella tidpunkten, inte på någon strävan att åstadkomma hållbara uppgörelser. Utrikesminister Holstis och Litvinovs fredsuppgörelse i Moskva 1937 avlöstes snart av hotelser och ultimatum om landavträdelser. Freden efter vinterkriget 39-40 underminerades snart av nya krav på Finland. Sovjet ångrade att man låtit Finland behålla Petsamo med de värdefulla nickeltillgångarna.
NATIONERNAS FÖRBUND
Nationernas förbund i Genéve befann sig i sina dödsryckningar. I och med andra världskrigets utbrott blottlades organisationens oförmåga att verka för freden. Den sista handling som Nationernas Förbund utförde var att utesluta Sovjet den 14 december 1939 på grund av anfallet mot Finland.
RANDSTATER
Finlands säkerhet skulle upprätthållas genom samarbete med randstaterna, dvs. de stater som låg som en buffert mellan stormakterna Tyskland och Sovjetunionen. Molotov-Ribbentrop-pakten gjorde snabbt slut på en sådan plan när Polen delades och baltstaterna tvingades in utan strid under Sovjets ”beskydd”.
DET NORDISKA SAMARBETET
Under första världskriget hade de skandinaviska länderna genom sin neutralitet klarat sig undan att bli direkt indragna i krigshandlingarna. Tanken på ett nordiskt försvarsförbund uppstod men det fanns inte tillräckligt starka gemensamma intressen eller lojaliteter för att det skulle kunna förverkligas. Finland hade förhoppningar om att Sverige skulle skicka reguljära trupper, men det kom på skam, det rimmade inte med svenska säkerhetsintresssen.
De finska fredsförhandlarna
FREDSFÖRHANDLINGAR
I den delegation som förhandlade i Moskva var Paasikivi den som var mest benägen att gå med på landavträdelser för att uppnå fred. Risto Ryti och K.R. Walden tillhörde den inre krets som senare får ansvaret för fortsättningskriget som börjar planeras redan i augusti 1940. Riksdagsmannen Voionmaa hamnade alltmer i fredsoppositionen mot Risto Rytis linje när krigsläget blev sämre.
SVERIGES ROLL
Under 1940 publiceras i utländsk press uppgifter att det är Sverige som driver på för fredsförhandlingar under vinterkriget och man antyder att det skulle vara fråga om en gemensam tysk-svensk aktion. Höga svenska officerare vill intervenera direkt och delta i kriget, men den svenska samlingsregeringen håller emot.
SVEK ELLER TAKTISKA EFTERGIFTER
Fredsslutet 13 mars 1940 betraktades av många som ett svek, även bland frivilliga från Sverige och andra länder som deltog. Men den militära disciplinen gjorde ändå att man deltog i en ordnad evakuering av större delen av befolkningen i Karelen och anpassade sig efter situationen.
VINTERKRIGET SOM HJÄLTEEPOS
Finland var det enda land från det gamla tsarryska imperiet som behöll sin självständighet och undgick att behärskas av Röda Armén och Sovjetunionen efter andra världskriget. Historiskt är det därför lättare att se vinterkriget som en hjälteinsats än som ett nederlag militärt och ett nederlag för det internationella stödet.
För Volodymyr Zelenskyj kan det som inspiration vara bra att kombinera hjälteeposet med några anteckningar om hela vinterkrigets komplicerade historia att lägga under huvudkudden.
Samma ohejdade optimism från militära experter efter segrar i början av vinterkriget går igen i Ukraina som förutsätts klara av att på kort tid gå på offensiv och befria allt territorium som förlorats. Bara att man gör motstånd betecknas som en seger i sig trots att hela landet läggs i ruiner.
Under Globala Eremitaget kan man hitta flera artiklar som berör frågor om Finland under andra världskriget, svensk diplomati och andra speciella frågor t.ex. Petsamo, flygmotorer, enskilda politiker och militärer etc.
Vinterkriget bevakades intensivt av internationell press, cirka 54 journalister hade möjlighet att besöka fronten och följa krigets utveckling på nära håll. Svenska frivilliga hade sina egna tidningar. Kommentarerna från ledarredaktionerna var många. Mycket av det förberedande arbetet till en fredsuppgörelse sköttes genom diplomatiska kontakter i Stockholm. Det finns mycket mer för Volodymyr Zelenskyj att lära sig av det finska vinterkriget än hjältemodet.
Globala Eremitaget 