Till Olof Meurling
Anarkistiskt våld i Valencia 1936
Ett hänsynslöst våld utövas från alla sidor och intressen i Spanien. Den andra republiken föddes 1931 som tillhörde de fattigaste och minst utvecklade i Europa. Den republikanska sidan var splittrad på borgerliga, socialistiska och anarkistiska krafter, och dessutom var separatismen stark i landsdelar som Katalonien och Baskien.
En samtida skildring publicerades1936 i Dagens Nyheter, vittnet Folke Sjögren, en svensk som hade ett jordbruksföretag utanför Valencia, hade alarmerande uppgifter från Valencia om ohämmat våld och en ”järnkollon” som terroriserade befolkningen. Regeringsmilisen kontrollerade inte längre situationen.
Information av det här slaget var det svårt för Spanienhjälpen att ta till sig, och i tidningen socialdemokraten avfärdade Zäta Höglund och Georg Branting det mesta som propaganda från de som stödde fascisterna. Folke Sjögren replikerade att han i det längsta hoppats på det bästa från regeringen och att det spanska folket skulle få frihet och att det skulle bli ett slut på mutsystemet och det politiska charlataneriet men…
Publiceringen av Folke Sjögrens uppgifter kom vid en känslig tidpunkt för republiken. Under samma dagar kunde DN berätta att Hitler och Mussolini inte längre gav sitt diplomatiska erkännande till den republikanska regeringen, utan flyttade över detta till Francos rebeller.
Olle Meurling
Den förste spanienfrivillige som stupade var prästsonen Olle Meurling vid Madridfronten i december 1936. han var medlem i kommunisterna SKP (Sillénarna). Det sista brevet från honom kom från Barcelona:
Fronten den 15/12.
Kamrat! Jag lever än. Det moderna kriget är ingen lek. Fascisterna använder även gas mot oss. Jag uthärdar strapatserna gott. Men nätterna är förbaskat kalla. Vårt intåg i Barcelona var storartat: Röda fanor, musik i täten och flera hundra frivilliga från alla länder. Befolkningen var fylld av hänförelse. Överallt har vi blivit hälsade med Röd front. Kamrater! Håll den röda lågan brinnande. Revolutionärer dör, men revolutionen lever!
Olle.
P.S. Jag tillhör Thälmannbataljonen
Efter krigets slut, 1940, lät Franco-regimen gräva upp gravarna vid Internationella Brigadens kyrkogård i Fuencarral, nära Madrid, innehållande minst 424 döda frivilliga från omkring 16 länder, och dumpa kropparna i en närbelägen massgrav. Olle Meurling hade begravts med det enda ordet ”Schwede” på gravstenen. Den exakta platsen för denna massgrav var länge okänd, men tros ha återupptäckts 2017. Moderna bostadshus har byggts i området.
En minnesstund anordnades den 22 januari 1937 av studentföreningen Clarté med föredrag av Meurlings bror Per Meurling över temat ”Spanien i kamp” samt en hyllningsdikt skriven av Ture Nerman. Lokalen var fylld till trängsel, och man konstaterade att alla politiska riktningar var representerade.
Först på 1970-talet framkom det att Edvard Wedin var den första svensk som stupade i spanska inbördeskriget, ett par månader innan Meurling. Wedin sköts i början av september vilket framkom genom uppgifter från italienska Spanienveteraner. Över 150 svenskar dog under det spanska inbördeskriget 1936-1939.
George Orwell
Georg Orwell (Eric Blair) deltar i det spanska inbördeskriget från december 1936 till han sårades och blev hemsänd i juli 1937. Efter en tid på Lenin-kasernen i Barcelona skickades han till den relativt tysta Aragonfronten under Georges Kopp. I januari 1937 befinner han sig i Alcubierre 460 m över havet, under en kall vinter. Det var väldigt få militära aktioner och Orwell blev chockad av bristen på ammunition, mat och ved och annan extrem nöd.
Tillbaka till Barcelona, där den politiska situationen och POUM – utmålad av de prosovjetiska kommunisterna som en trotskistisk organisation – var förbjuden och under attack. Den kommunistiska linjen var att POUM var "objektivt" fascistiska, vilket hindrade den republikanska saken. Medlemmar, inklusive förbandschefen Kopp arresterades och andra gömde sig. Orwell och hans fru var hotade och fick ligga lågt, och man vet idag att sovjetiska agenter opererade.
Orwell gav 1938 en bok, som i början knappast fick någon spridning alls, om sina upplevelser i Spanien. I Sverige blev ”1984 ”och ”Djurfarmen” snabbt populär läsning efter andra världskriget. Olof Lagercrantz skrev i april 1954 en kulturartikel i DN om Orwells författarskap, och då fick ”Hyllning till Katalonien” en mer central roll. Det blev alltmer känt att det var Sovjets militära och politiska ingripande som hade förstört republikens möjligheter att kunna vinna kriget mot Francos fascister. Men det var en omvärdering som inte accepterades av flertalet spanienveteraner.
Conny Andersson
En av de spanienfrivilliga med bäst militär utbildning var Conny Andersson, specialist på pansarbekämpning. Av de c:a 500-600 svenskarna var han en av de 7 organiserade socialdemokraterna. Han anlände till Spanien på nyårsafton 1936 och deltog i flera slag innan han blev sårad vid fronten och återvände hösten 1938. Deltog sedan i finska vinterkriget uppmuntrad av Georg Branting och efter den tyska invasionen i Norge i trakten av Trondheim. Conny var spindeln i nätet i det underjordiska arbetet och fick en tid en täcktjänstgöring på Svensk-Norsk Pressbyrå som leddes av Willy Brandt. Även om han aldrig slöt fred med stalinismen, så skulle dock de kommunistiska Spanienveteranerna välkomna Conny Andersson tillbaka i sina led i kamratföreningen efter andra världskriget.
Arne Larsson
Kommunisterna var betydligt fler bland de spanienfrivilliga, ett hundratal identifierade, men betydligt fler värvades av ungkommunisterna. Många var arbetslösa, sjömän eller hade enklare yrken. De spanienfrivilliga utgjorde en bastion mot en mer kritisk syn på Sovjetunionens roll i spanska inbördeskriget. När Ken Loach gjorde en film om Spanienkämparna ”Bröd och frihet” 1995, baserad på George Orwells bok, gick några av de åldrade veteranerna i taket. Arne Larsson skällde ut en kommunistisk filmrecensent som gillade filmen och inte förstod att oppositionella grupper i POUM och anarkister var fascistiska agenter som måste bekämpas.
Med jämna mellanrum träffades spanienveteraner från olika länder, här i mitten av 70-talet. De flesta deltagande kom från östeuropeiska länder.
Per Eriksson,
moskvatrogen spanienveteran som bland annat tillhörde livvakten för Dolores Ibarruri ”la pasionara” och länge var ordförande i kamratföreningen sägs ha varit en av de som deltog i de politiska utrensningarna inom folkfronten.
Det svenska kommunistpartiet SKP splittrades 1929, en minoritet som var trogen KOMINTERN ( Sillénare, senare med Linderot som ledare) och en majoritet som bytte namn till Socialistiska partiet. Genom Folkets Dagblad förde partiet 1937 ut kritiska artiklar om Spanien och gav utrymme till andra perspektiv än de som Komintern förespråkade.
Knut Olsson
Lojaliteten till Sovjetunionen bland de ledande var fast, som Knut Olsson i SKP och senare VPK som partisekreterare. När partiet lossade på banden till Moskva följde han med utbrytarna i AKP. Knut Olsson var en av de mer framstående som medhjälpare i den så kallade Spanienhjälpen. Han tillhörde även organisationen Svenska röda hjälpen, med syfte att bistå tyska kommunister.
Knut Olsson var ledande medlem i kommunistpartiet SKP och hade ett värvningskontor på Drottninggatan i Stockholm. Verksamheten understöddes av Komintern och Sovjetunionen, som bestämde kvoter för hur många varje land skulle bidra med. De som värvades var nästan uteslutande medlemmar i SKP och var oftast sjömän eller arbetslösa, ibland rena äventyrare. De som deltog i inbördeskriget hotades med upp till sex års fängelse när de kom tillbaka till Sverige. Man vet inte exakta antalet som deltog, mellan 500 och 600. Det fanns en organiserad reserutt via Köpenhamn – Antwerpen – Paris och över Pyrenéerna. Några tog sig till Spanien på andra vägar och med andra avsikter än att delta i striderna. Sju organiserade socialdemokrater deltog i inbördeskriget. Hotet om fängelsestraff blev aldrig verklighet men de Spanienfrivilliga förföljdes ofta av myndigheterna på andra sätt.
Väl i Spanien ingick de flesta i Thälmannbataljonen, 11:e frivilliga brigaden där skandinaverna ingick. Den hårda preussiska disciplinen fick många att klaga och en del att desertera.
Sviktande motstånd
Inget av de kommunistiska partierna höll måttet i den antifascistiska rörelsen. Socialistiska partiet splittrades 1937 och en tredjedel uteslöts – som i huvudsak gick tillbaka till socialdemokratin på samma sätt som tidigare vänstersocialdemokrater på 20-talet. Socialistiska partiet decimerades snabbt under sektledaren Nils Flyg, och slutade som en liten grupp som stödde Nazityskland under andra världskriget.
SKP följde troget Komintern och försvarade Molotov-Ribbentrop-pakten som under 22 månader gjorde Nazityskland och Sovjetunionen till bundsförvanter under andra världskrigets inledning från augusti -39 till 22 juni 1941. Många partimedlemmar passiviserades eller lämnade partiet. Det finns även exempel på spanienveteraner som blev nazister.
Ernest Hemingway förnyade krigsskildringen
Ernest Hemingway skrev ”klockan klämtar för dig” direkt efter inbördeskriget i Spanien och gav ut den 1940. Boken fick stor uppmärksamhet och uppskattning och översattes till svenska 1941. En bok som tar ställning för republiken men det är inte någon enkel propaganda som förmedlas.
Våldet: ” det som är bra är att Hemingway inte tvekar att även beskriva de illdåd som utförs av dem som kämpar för republiken. Inbördeskrig är sällsynt vidriga, för då ställs forna grannar, arbetskamrater och vänner mot varandra. Att Hemingway har en balanserad syn och inte faller i fällan att dela upp de stridande i goda och onda är en av de saker som gör romanen läsvärd.”
Det tycker en modern läsare. När boken kom mitt under under andra världskriget var det Hemingways språk och litteraturstil som höjdes till skyarna och innehållet diskuterades knappast.
Den avgörande scen som beskrivs i kapitel 10 med avrättningen av olika fascistiska figurer i en by, är hämtad från händelser som ägde rum i Ronda 1936. En grym scen där fångarna löper gatlopp och knuffas nerför en klippa. Romanen gjorde så stor succé att man genast diskuterade en filmatisering. Ernest Hemingway ville ha Ingrid Bergman i en av huvudrollerna, och så blev det också.
Willi Münzenberg – den slipade propagandisten
Var han den briljante skaparen av ’frontorganisationer’ som spred kommunismens inflytande så långt in i de likgiltigas led, ja t.o.m. i motståndarens, att en amerikansk senator en gång apostroferade honom som Organisationens Genius, eller var han blott en konspiratör, en cynisk politisk spelare, kanske rent av det villiga verktyget i hemliga apparaters hand?” Den frågan ställde sig Babette Gross i sin biografi om Willi Münzenberg. Leif Thollander refererar den frågeställningen i en artikel i vänstertidskriften Zenit från 1973.
Ingrid Carlberg besvarar den frågan 2024 med att Willi Münzenberg var konspiratören och den cyniske politiske spelaren och propagandisten i ”Marionetterna” från 2024. Så skicklig och så motbjudande att han kan jämföras med Steve Bannon och hans trollfabriker och andra fenomen i nutiden. I sinom tid upphunnen av en lärljunge i det motsatta lägret — Joseph Goebbels — som förstod att tillvarata Münzenbergs metoder för skumraskaffärer i offentlighetens dagsljus. När Willi Münzenberg hamnar i Paris och ska bygga upp ett stöd för folkfronten utan sin bas kunde han inget förmå mot en kompakt motvilja från Kominterns sida. Folkfrontsförsöken omfattades av alltför många ur ryssarnas synvinkel misstänkta personligheter för att man skulle våga släppa Münzenberg lös. Det är en gåta varför Münzenberg så länge höll sig fast vid Komintern.
I den svenske bankiren Olof Aschbergs hus fick Münzenberg verka sedan 1933 för att söka binda ihop trådarna till sina frontförsök. Förgäves försökte han finna utvägar. 1938 fattar han sitt beslut att inlämna sin avskedsansökan till KPD. Vid den tyska invasionen 1940 var Münzenberg på flykt från det franska koncentrationsläger som härbergerat honom under ett års tid. Begick han självmord genom hängning eller blev han mördad av Gestapo eller Stalins NKVD-agenter ?
Arthur Koestler
Författaren Arthur Koestler (1905-1983) blev 1931 medlem i det tyska kommunistpartiet.
Under åren 1932-33 reste han omkring i Sovjet. 1937 skickades han med stöd från Willi Münzenberg som krigskorrespondent till den av Franco ockuperade delen av Spanien med uppdrag att samla information och spionera. Han avslöjades dock, fängslades och dömdes till döden, men frigavs efter internationella påtryckningar – han utväxlades mot en hustru till en Franco-flygare som hållits som gisslan i Valencia. Hans intresse för utvecklingen i Spanien tog inte slut i och med detta, utan han fortsatte att skriva om inbördeskriget främst för brittiska tidningar och i boken Spanskt testamente, som kom ut på svenska 1939.
Arthur Koestler var en framstående kommunistisk journalist, men utvecklingen i Sovjet liksom den stalinistiska politiken i inbördeskrigets Spanien fick honom att alltmer ifrågasätta stalinismen och 1938 lämnade han kommunistpartiet. Men brytningen var inte fullständig förrän Molotov-Rivbbentrop-pakten kom till stånd.
Natt klockan tolv på dagen är en roman av Arthur Koestler, publicerad 1940, en av de mest inflytelserika skildringarna av Stalintiden. Den utkom för första gången i svensk översättning 1941.
Ernst Toller
Ernst Toller deltog i den kortvariga rådsrepubliken i München 1919 och dömdes till fem års fängelse – vilket var ett lindrigt straff där flera andra ledare blev arkebuserade. Han skrev poesi och dramatiska verk under sin fängelsetid och nåde berömmelse för sina expressionistiska verk under 20-talet. Han besökte Sverige tre gånger.
Första gången som inbjuden att hålla föredrag i Stockholm 1928 i samband med premiären på en av hans pjäser på Dramaten. Andra gången 1934 var ett snabbt besök där man enligt tidningarnas intervjuer får intrycket att han kom som en fellow traveller för att föra ut en positiv bild av Sovjetunionen. Han hade varit på besök i Sovjet flera gånger och hans okritiska bild av det inrikespolitiska läget förefaller ha varit en anpassning till Kominterns krav – han visste nog betydligt bättre. Bang (Barbro Alving) intervjuade för DN och hon skulle själv bli vittne till bombningara av Madrid julen 1936 som krigskorrespondent.
Tredje gången kommer Toller till Sverige för ett hjälpprogram till Spanien från flera nationer med mat och mediciner till båda sidor. Han får träffa prominenta personer som den svenske kronprinsen Gustav Adolf, ärkebiskopen, fackföreningsledare och så vidare. Då har han själv varit i Spanien nära krigsfronten både i Madrid och Barcelona och sett nöden och de akuta behoven. Han menar att regeringarna kan skänka sitt matöverskott. Så länge inbördeskriget pågår nekar nationalisterna (Franco-sidan) att ta emot någon hjälp genom Tollers projekt.
1938: I kvällningen begav sig Rudolf Berner, som skulle skriva för en syndikalistisk tidning, och Kurt Andersson, utsänd av Socialdemokraten, ut i Barcelona för att besöka fackföreningshuset CNT-FAI. När Berner och Andersson promenerade till Anderssons hotell hamnade de i foajen i samtal med den tyske diktaren Ernst Toller och en österrikisk korrespondent. Timmarna gick och när Berner kommit upp till sitt hotellrum vid halv femtiden på morgonen gick flyglarmet, luftvärnskanonerna dunkade, eldgivning singlade ut i universum. En förfärlig krasch när en bomb slagit ner. Ambulansbilar, brandbilar susa i högsta fart, ett helvetiskt ljud och ljusskådespel.
Efter en stund kom även Ernst Toller ut på gatan och de fortsatte sina samtal medan de spanade upp mot himlen för att försöka följa den pågående striden mellan det fientliga flyget och de egna jaktplanen och luftvärnet. Ernst Toller sällar sig till oss. Vi har träffats för första gången och nu är vi förenade i högsta grad, det var vårt gemensamma hat, vår gemensamma kärlek skriver Berner.
Svenskarna vet inte vilken organisation Ernst Toller representerar, men de antar att han står nära någon kommunistisk ideologi.
Tollers internationella hjälpaktion
Toller talar med en medhjälpare till representanter för läkemedelsindustrin och vädjade om brådskande medicinska förnödenheter. Toller hade också ett möte med president Franklin D. Roosevelt som gick med på att tillsätta en kommitté för att undersöka problemet. Man kom överens om att tre miljoner bushels av överskottsvete skulle skickas till Spanien.
I februari 1939 hörde Toller goda nyheter från Europa och han kunde berätta : ”Den svenska riksdagen gav 1.500.000 kronor, den norska 500.000. Pengarna kommer att användas för spanska barn och vuxna i Spanien och för flyktingar som tvingats fly från Katalonien.” Tollers optimism blev kortvarig eftersom Madrid intogs av general Francisco Franco och hans nationalistiska armé den 27 mars 1939. Den fascistiska segern innebar att den plan i vilken han hade investerat sitt återstående känslomässiga kapital kollapsade. Han tog sitt liv i New York några dagar därefter. Men det fanns också rykten om att han i själva verket blivit mördad.
Källor och vidare läsning
Henrik Berggren Spanska inbördeskriget 2022
George Orwell Homage to Catalonia 1938
Stanley Payne The spanish civil war the Soviet union and communism 2004
Manuel Alvarez Tardio Fernando del rey Reguillo
(antologi) The spanish second republic revisited 2011
Nathan Shachar Sin egen värsta fiende (essäer) 2016
Olof Aschberg Återkomst 1947
Olof Aschberg Gästboken 1955
Globala Eremitaget 