Det viktigaste om de svenska satsningarna på lufttorpeder, som senare skulle kallas robotar eller missiler finns samlat i en arkivpärm omfattande åren 1944-48. Från november 1944 samordnas vapengrenarnas intressen för lufttorpeder och robotar. De tyska typerna V1 och V2, varav exemplar nedfallit i Sverige, rekonstrueras av FF-personal (Flygförvaltningen). Flygförvaltningen lämnade 11 december 1944 i uppdrag till den kemiska anstalten att undersöka och utprova en brännare eller reaktionsaggregat använt i tysk lufttorped och reaktionsbomben HS293. I november 1945 meddelas att STAL tillverkar fem aggregat av V1 med katapult. SAAB arbetar vidare med en styrlåda för luftprojektiler.
Svensk utveckling av robotvapen
I Sverige störtade under åren 1943-44 sex robotflygplan av typ V1, vilka kom till användning för SAABs robotutvecklingsprogram. Även Bäckebobomben fick betydelse för den tekniska utvecklingen även om några höghöjdsraketer inte kom att tillverkas. Det finns påståenden att några tyskar med erfarenheter från raketprogrammet hamnade i Sverige efter krigsslutet.
Åren efter världskriget förekom mystiska ”spökraketer” över svenskt territorium som misstänktes komma från baser i Sovjetunionen.
Under 1946 väckte det närmast hysteri inom försvaret och allmänheten när ”spökraketer” syntes på himlen och regnade ner över Sverige. Det mesta tror man var provskjutningar med V2 från Peenemünde eller Dagö. En Rymdprojektilkommitté bildades som mest trodde på att det var ryssarna som hade återuppbyggt tyskarnas raketbas. Radioavlyssningen RFA uppfattade radiosignaler som eventuellt kunde tyda på att raketerna fjärrstyrdes.1947 görs en rekognoseringsresa till Norrland för att hitta skjutfält norr om Kiruna.
50-tal
De första robotarna placeras ut på förbanden. SAAB driver ett projekt för att använda erfarenheterna från V2 som inte kommer längre än till planeringsstadium. Händelserna kring V2-raketens nedslag får en fyllig beskrivning i DN 28 oktober 1953, men hela historien om Teddy Ternbergs och Carl Peterséns agerande är fortfarande hemligt. 1957 släpps det tyska överkommandots reaktion på Bäckebobomben vilket bevakas av DN:s utrikesredaktör Ulf Brandell.
60-tal
Börje Heed skriver i Aftonbladet 1963 om Bäckebo gör en mängd intervjuer med inblandade och lättar på hemligstämplingen som dock inte tas bort förrän 1976
70-tal
Det första stora historieprojektet om Sverige under andra världskriget dras igång vilket leder till livlig debatt om hur Sveriges neutralitet såg ut och efterlevdes. DN:s utrikesredaktör Ulf Brandell skriver en starkt kritisk artikel 1973 om Peterséns och Ternbergs agerande byggt på brittiskt underrättelsematerial. De har två gånger försökt pressa England att som motpresentation till att få resterna från V2-raketen i Bäckebo att man ska lämna ut uppgifter om en eventuell invasion i Norge. Det gör den brittiska regeringen rasande. Den avgående Ulf Brandells sista artikel slutar i frågeställningen om Sverige andra gången bara bluffar om att det skulle finnas intressant information om V2.
80-tal
Kurt Lundgren gör de intervjuer med den brittiska krigsledningen som ligger till grund för skildringen i boken ”Häxor Vargjakt Hitlers V2-bomb” från 2022. Lundgrens beskrivning går längre än Ulf Brandells efterforskningar på 70-talet av hur vrakresterna från V2 tas om hand och hur c-byråns agerande kritiseras från brittiskt håll. Kurt Lundgrens har välunderbyggda uppgifter som stöds av detaljuppgifter från samtida press, internationell forskning och analyser av hur tekniska undersökningar utförs.
Efter 1989: När arkiven öppnades i det forna DDR och Sovjetunionen fanns ett bättre underlag för vidare litteratur, Peenemünde förvandlades till museum och det gjordes mer djupgående analyser av hela strukturen omkring raketsatsningen i Tyskland.
2000-tal, 2010-tal, 2020-tal
Tyvärr använder inte Gellert Hardi-Kovacs de brittiska och tyska källorna om hur c-byrån agerade i Bäckebo-affären. Många andra frågor om hur svenskt underrättelseväsen och speciellt c-byrån uppförde sig under andra världskriget får en grundlig genomgång i Hardo-Kovacs omfångsrika bok. Men slutsatsen att C-byrån samarbetade intimt med antinazistiska krafter i olika länder samt med vissa allierade underrättelsetjänster håller inte riktigt streck.
Men ännu egendomligare påståenden hittar man i en uppsats från Mittuniversitetet av Morgan Norberg ”Vänner och fiender under det andra världskriget ” (2021) där hans slutsats beträffande c-byråns arkiv är att det inte föreligger någon specifik tendens i den gallring som har gjorts utöver att skydda identiteten för enskilda individer. De flesta forskarna på området framhåller annars att det finns en så omfattande gallring, antagligen utförd av Thede Palm, att arkivet har mycket begränsad användbarhet.
Globala Eremitaget 